Det har varit en låång vecka. Full av tentaplugg och en en del ångest. Lite jobb på UDS blev det också.
På tisdag är det dags för nästa tenta. Då är det virologi som gäller och jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. I torsdags fick vi svar på bakteriologitentan och jag klarade den inte. Vi har inte fått veta hur många poäng vi fått än så jag vet inte om det var långt ifrån eller ej.
Jag gillade verkligen bakteriologin. Även om jag inte kunde allt så kändes det ok. Jag vågar aldrig tro att jag fått godkänt på en tenta innan det står skrivet, svart på vitt. Denna gången var det ganska många som fick underkänt, 14 av 89 stycken. Det är inte första gången jag kuggat en tenta. Flera stycken under ettan faktiskt. Varje gång blir jag ledsen, och varje gång känner jag mig dålig. Men det finns omtentor. Även om det inte alls är kul och tar en massa energi och tid, så går det tillslut.
När jag (och andra) sitter där och är ledsna så behöver man vänner och familj. Någon som säger att det är ok och att det finns omtenta. Som påminner om att man är smart och kommer fixa det nästa gång. För hur skulle jag annars kommit in om jag var bra eller smart? Det är svårt att komma in! De drygt 100 personerna i min klass, mina klasskompisar, har alla varit de bästa (eller i alla fall bland de bästa) i sin klass. Det är en samling av smarta och ambitiösa studenter, vissa har lättare för sig än andra. Det är lätt att känna sig korkad stundvis med så många smarta människor runt sig. Även om jag är bland de ”sämre” på det vi läser nu, så är jag fortfarande bland de bättre i Sverige (med andra ord så är jag rätt bra ändå). Det är sånt som jag behöver påminna sig själv om hela tiden. Att jag kommer inte bli en sämre veterinär i slutändan bara för att jag kuggade bakteriologin på första försöket.
Det finns en rätt ny veterinär på UDS som är något av en förebild för mig. Jag känner henne inte så väl men hon verkar vara både grym som veterinär och som person. Hon kuggade över 25 tentor under studietiden men kämpade på och tog examen tillsammans med den klass hon startade utbildningen med. Starkt! Hon ger mig hopp.
Vi är alla bra på olika saker och har olika svagheter. Du ser inte heller på en person vad denne har att kämpa med eller mot och inte ens den bäste kan vara på topp jämt. Man blir ledsen över en omtenta, men livet tar inte slut.
För att lätta upp livet lite så var jag, Emelie, Amelia och Rebecca på bio i fredags och skrattade halvt ihjäl oss :-). Vi såg Girls trip. Ett bra tips om man behöver lite skratt!
I övrigt har helgen bestått av tentaplugg inför tisdagen, lite dans och årets första snö!!
Hej! Jag ska söka till veterinär till hösten och tycker det är jättebra att du skriver lite om hur vardagen är, svårt att tänka sig in i hur en högskoleutbildning funkar när man bara gått på gymnasiet. Jag undrar över hur långt tid det tog för dig att komma in och hur högt meritvärde du hade? Du lever min dröm, kämpa på!
Hej Johanna :-)! Tack. Ja jag lever min dröm! Det är tufft men det finns ingenting jag hellre skulle vilja göra!
Jag är 29år så när jag gick gymnasiet så fanns det inga meritpoäng, utan de kom precis efter att jag tog studenten. Jag sökte i åtta år och kom tillslut in via högskoleprovet. Det finns ett tidigare inlägg här i bloggen där jag har lagt upp vad som krävdes för att komma in på programmet hösten 2017. Det kan skilja sig lite från år till år, men det ger en hint iaf. Kämpa på nu sista året och hoppas du kommer in till hösten! Och skulle du inte komma in första året du söker – sök igen året efter! Ett råd är att du gör högskoleprovet oavsett till våren – det skadar aldrig. Lycka till!