Kaffe är en rätt viktig (läs nästan livsavgörande) del av min vardag. Det krävs för att kicka igång min hjärna varje morgon och det är gott. En kaffetermos är ett måste på föreläsningarna och jag njuter av varje klunk. Jag är inte så petig på sorter å så utan det mesta funkar. Jag behöver ingen super-espressomaskin, men unnar mig gärna någon ”fin-kaffe” då och då (OBS! Pressbyrån har studentpris på latte och cappuccino). Insåg precis att jag definierar pressbyråns kaffe som ”lyx” – inga högre krav med andra ord. Men perfekt om man promenerar runt i solen på gatorna någon dag. Eller det är kallt och regnigt och man är vid centralen, väntandes på tåg eller buss.
Termos är ett absolut måste om man gillar kaffe och är student. En kopp i caféet kostar 15kr. En om dagen blir 75kr/vecka. Sällan räcker det för min del så hjälper inte termosen till ibland för att stilla missbruket så hade det blivit dyrt…
Varför sitter jag här och skriver om kaffe? Därför att det är kris. Och det är det enda min hjärna fixar att tänka på just nu. Skulle fixa dagens första kopp (den bästa) och så såg kaffet lite konstigt ut och smakade äckligt. Jag har en liten kaffepress och hade hällt över vatten från vattenkokaren som var kallt… och det var sista kaffet i burken… 
Ett riktigt, riktigt I-landsproblem som inte ska sättas i jämförelse med annat. Men jag kan se den där goa koppen kaffe segla runt i mina fantasier just nu. Borde kanske testat värma kaffet i mikron istället för att slänga det…