Försov mig nåt djävulskt imorse. Alltså grejen är att jag ställer ca 57 000 alarm varje morgon, för om jag bara ställer ett kommer jag somna om. Garanterat. Och snoozefunktionen är ingenting för mig. Vad fan är grejen med att inte kunna ställa in den snoozetid man vill ha? Oavsett så vaknade jag ju till vid varje alarm, men senaste dagarna har jag varit så trött på morgonen att jag inte var vart jag ska ta vägen? Mer än att bara få stanna kvar i sängen då. Så jo, jag vet precis vart jag ska ta vägen: Stanna kvar i sängen. Men det kan man ju inte. Man måste ju leva sitt liv också. Känslan är i alla fall att jag inte kan öppna ögonen, känner mig helt väck och som att jag blivit överkörd av en truck. Och sen blivit backad över igen. Så när jag såg vad klockan hade blivit fick jag rycka mig själv upp ur sängen, göra mig i ordning, ta sista päronet i fruktskålen (bli inte lurad här nu att jag skulle ha nån fruktskål som står och är härligt fylld med frukt hela tiden. That’s not the case. Det finns en skål. Och oftast ligger en ledsen clementin i botten på den. Länge. Tills den slängs. Men ibland har man varit smart, och duktig. Och då kan det ligga nåt annat där. Som typ ett päron. Och sen är skålen tom igen. Kanske i två veckor framöver. Vem vet), springa till bussen och bege mig in för den sista timmen på föreläsningen. Kom fram kvart i elva till Alnarp. Tänkte att det inte kändes lönt att rusa in sista kvarten innan paus. Så köpte en kaffe och traskade ut i parken.
Tanken var först att kolla de vinterkvistar vi ska lära oss att identifiera. Jepp det stämmer. Vi ska lära oss att känna igen 55 st pinnar och säga vad det vetenskapliga namnet är på dom. Låter ju inte askul. Men faktum är att det är det! Finns betydligt större variation och fler kännetecken än vad jag hade kunnat föreställa mig. Har också fattat mer och mer att jag gillar träd. Tycker det är skitkul med träd!
Men det blev inte vinterkvistarna jag fastnade vid stunden jag hade innan sista timmen av föreläsningen. Hamnade i en dunge bland diverse blågranar istället.
Tycker det är så snyggt med den blå färgen som bryter av.
Upptäckte en Cryptomeria japonica, en cypressväxt tydligen.
Man kan tro att vintern är helt färglös i Sverige, men det är den inte! Man måste bara se sig omkring lite mer och spänna upp ögonen. Då kan man bl.a se ett rosa moln av hybridsnöbär.
Man kan även få syn på ekorrar. De är ju inte så färgglada, men väldigt gulliga. De är också överallt på hela vårt campus. Och det blir alltid samma reaktion, vem man än går med, vad man än gör när man ser dem skutta fram över gräsmattan eller högt uppe i träden: Ett ljust, ihållande ”Åååååh!”. För hur kan man reagera på nåt annat sätt?
De här är så himla fina. Då kan man tycka att ”Det är ju lite sjukt!? Att nåt blommar i januari. Hallå! Så ska det ju inte vara! Åh herregud klimatpanikskräckångest”. Men det är vinterjasmin för den som inte redan visste. Den kan börja blomma redan i december i södra Sverige!
Sen blev det en timmes föresläsning och sen drog jag och Julia på oss våra lager av kläder och begav oss ut i lignossortimentet för att börja leta upp de vinterkvistar vi ska plugga in (Ja jag hade min sekatör med mig. Ja jag vill gärna kunna jämföra kvistarna mellan varandra. Snälla Patrick stryp mig inte).
Om det är kallt och jävligt ute och man samtidigt måste komma på alla möjliga desperata metoder för att kunna komma ihåg olika latinska namn, och kunna koppla namnet till en specifik kvist. Då blir det lätt skrattanfall över det faktum att man får en inblick i hur ens egna hjärna fungerar och vad som tydligen gör att man bäst kommer ihåg saker.
Ju sjukare desto bättre.
Efter att ha frusit ihjäl tillräckligt mycket var vi ett gäng som åkte tillbaka till Malmö. Ryktet hade spridit sig om att Bara Blommor hade fått in 3 st Monstera variegata. När vi kom fram fick vi reda på att det bara fanns två kvar. Och vi alla förstod att Julia var tvungen att köpa en av dom.
Vi plockade ut den finaste och Julia slog till.
Äntligen! Vi är så glada för din skull Julia! Tänka sig. Att dagen skulle komma när du fick din alldeles egna Monstera variegata!?
Det var väl ett lyckligt slut på detta inlägg. Nästa gång ska ni nog få hänga med på stresslaboration tänker jag. Vi ses snart igen! Puss