Denna veckan arbetar vi med kursens sista uppgift inom landskapsarkitekturen, bortsett från en lite juluppgift vi ska göra under ledigheten. Det är galet hur tiden bara flyger förbi. Projektet heter ”att tolka en landskapstyp” och vi arbetar i grupper om sex personer. Varje grupp har tilldelats en del av Sverige som vi ska samla information om och sedan bygga en fiktiv modell som representerar landskapets karaktär. Modellen byggs av wellpapp och ytterligare ett valfritt material. Man känner sig lite som gud när man får forma ett helt landskap hur man vill.
Detta är det längsta projektet vi haft hittills och även den största gruppen, vilket är väldigt lärorikt. Landskapsarkitekter arbetar nästa alltid i grupp, därför är det viktigt att lära sig att samarbeta med olika typer av människor och reflektera över vilken roll man själv har när man arbetar tillsammans med andra.
Min grupp har Norrlands älvdalar om området sträcker sig som en smal remsa längs hela den norrländska kusten från Gävle upp till Haparanda. Då landskapet är såpass långt är det en stor yta att bekanta sig med och det har inte varit helt lätt att bestämma oss för hur vi ska lägga upp vår modell. Sex personer med åsikter och tankar kan bli lite rörigt ibland, men jag tycker att det har gått förvånansvärt bra. Innan vi började arbeta skrev vi ett gruppkontrakt där vi bestämde vilka tider vi ville arbeta, hur vi skulle agera om konflikter uppstod, etcetera. Vi har även möten varje morgon och varje eftermiddag där vi diskuterar hur vi ska lägga upp arbetet och fördela arbetsuppgifterna. Utöver att bygga modell ska vi även skriva en text på 2-4 A4. Kul att äntligen få skriva en längre text.
Kreativt kaos och en halvfärdig modell.