I måndags åkte jag och två kursare till KTH i Stockholm för att lyssna på en föreläsning av Christopher Marcinkoski, professor i stadsbyggnad vid University of Pensylvania. Föreläsningen handlade om spekulativ stadsbyggnad i Afrika, det vill säga planer på stadsbyggnad som inte alls stämmer överens med behov, plats, kultur och ekonomiska förutsättningar.
I vintras volontärarbetade jag i Ghana i två månader och det totala kaoset som rådde i flera av städerna slog många gånger undan mina fötter. De enorma folkmassorna, marknadsstånden som nästan stod på varandra, lukten av rå fisk och urin och det öronbedövande stadsbullret gav upphov till en stress som tog luften hur mig. Trafiken saknar på många ställen struktur och bilar och motorcyklar kör kors och tvärs bland marknadsstånden, vilket utgör fara och skapar stress. Miljön är mer nedskräpad än man någonsin kan föreställa sig innan man varit där, men vad gör man med sitt skräp när det inte finns någon sophantering? Välfungerande toaletter är ytterligare något som lyser med sin frånvaro vilket leder till att gatan får ta på sig den rollen. Dessa gator är många människors hem då bostäder saknas, jag såg många barn och gamla ligga på gatan och sova.
Halvtaskig bild på nedgången å i huvudstaden Accra. På många ställen i ån fanns det mer plast än vatten och på skylten står det STOP URINATE.
Ghana ser inte ut på detta sättet överallt, vissa ställen är planerade och trivsamma. Naturen är lamslående vacker och landet har stor potential. Men det finns utmaningar. Christophers föreläsning handlade om hur man har försökt tackla problemen genom ny stadsplanering i ett flertal länder i Afrika. Bra med ny planering! Mindre bra att den är helt orealistisk. Man har planerat städer i samma stuk som New York och Dubai, vilket inte alls fyller befolkningens behov och önskemål. Bostäderna i dessa städer blir på tok för dyra vilket innebär att en väldigt liten del kommer att ha råd att bo där. Stilen på städerna passar inte heller in på platsen där de planeras. Afrikanerna vill behålla sin egen still på arkitekturen och få hjälp med att utveckla den, att föra in västerländsk arkitektur är därför ungefär lika passande som att placera en isbjörn i Sahara. Att uppföra dessa flådiga byggnader är inte heller ekonomiskt hållbart, många byggen står halvfärdiga på grund av att pengarna tog slut.
Snacka om att Ghana skulle förlora sin själ om denna kulturella arkitektur skulle bytas ut mot steril västerländsk arkitektur.
Föreläsningen var väldigt intressant och givande, det känns viktigt att få en inblick i vad som händer i andra delar av världen! Christopher var otroligt kompetent och inspirerande, det hade varit fantastiskt att i framtiden jobba med något liknande det han gör. Han har även skrivit en bok om de studier han gjort, The city that never was. Jag hoppas att jag någon gång får tid att läsa den, skulle gärna grotta ner mig i dessa frågor. Om ni är intresserade av att se hanns föreläsning tror jag att den finns filmad på Sveriges Arkitekters facebooksida.