I Fredags var hela klassen i Lund på inte en, inte två utan TRE konstutställningar. Konstnärliga uttryck ligger ständigt nära till hands i denna kurs. Vår kursledare är själv konstnär och han har visat oss många exempel på konstverk som berör just landskapsgestaltning, och som visar att dessa två ämnen ofta kan gå hand i hand.
På konsthallen såg vi utställningen Att minnas det som är, en utställning om Chilensk samtida konst som tematiserar Chiles 70-tal, en tid av konflikt och ojämlikhet. Det var också en tid då filmrörelsen Nuevo Cine Chileno växte fram, en experimentell filmform med fokus på det dokumentära, med sociala och politiska teman. Efter den militärkupp som skedde 1973 ska många av dessa filmskapare ha verkat i exil. Deras filmer projicerades på konsthallens väggar.
Ett stenkast ifrån konsthallen, inne i Krognoghuset såg vi ytterligare en utställning. Denna lilla tegelbyggda medeltidslämning (Lunds äldsta profana byggnad!) vars, fick jag berättat för mig, källarvåning alltså en gång i tiden var entréplan, men under tidens gång har gatunivån utanför liksom gradvis stigit av diverse sopor och gud vet vad, och idag ligger våningen delvis nedsänkt i marken! Det var riktigt häftigt att gå ett varv runt huset och se lämningar av vad som måste ha varit fönster och entréer men som med tiden murats igen och givit plats för fönster och dörrar en våning upp, dagens markplan. Idag är byggnaden tillhåll för konstföreningen Aura. Den utställning vi såg var fotografier av vår lärare Marie Andersson, i hennes utställning Landskap mellan M och P – metaforiska och försvunna gränser. Hon skriver väldigt intressant såhär om sin utställning: ”Utställningen visar gränser i en metaforisk form – kanske genom vatten, kanske genom ljus eller kanske genom icke land. Hur vet vi var saker och ting börjar och slutar och var portar öppnas och stängs. Verken ger inga svar utan är bara en sorts registrering av de gränsfragment och landskap som jag fann under vistelsen och som är eko från andra tider.”
Sist gick vi till Skissernas museum, och för den som inte varit där, åk dit! Innan jag kom dit tänkte jag på skisser som blyerts på papper. Men på Skissernas får man se skisser i form av både gips, måleri, mosaik, teckning, lera, med mera med mera! Flera rum, där väggar och tak är fullkomligt överfyllda med förlagor till stora verk från alla möjliga olika tidsepoker. Det häftigaste tycker jag verkligen är hur skisserna kompletterar varandra och tillsammans skapar upplevelsen. En och en är många av dem faktiskt just skisser och ganska grova och krassa och kanske inte jätteintressanta, men tillsammans bildar de ett riktigt häftigt collage.