Nu säger vi hej till vårterminen (och ett snöoväder som verkligen fick oss tagna på sängen) och kursen Dialog med en plats! I denna kurs ska vi få träna oss i ”[…] rumslig orientering och kontextuella resonemang med hjälp av konstnärliga metoder inom fältet landskapsarkitektur”. Spännande va! Det är en ganska öppen kurs som formas och liksom blir till i stundens arbete, och det är upp till oss studenter att fylla den med innehåll, trots att lärarna förstås sätter ramarna och ger input. Det känns som ett intressant komplement till våra övriga kurser som detta året handlar till stor del om planering. Kursen är utforskande, ett sätt för oss att lära sätt att närma oss och studera, lära känna en plats.
Första veckan har hittills bestått av ett antal platsbesök i Arlöv. Vårt fokus har varit att observera eventuella gränser i landskapet, fysiska samt mentala. Hur privata ytor går till semi-privat till offentligt, hur en väg kan upplevas som en barriär, och hur en fysisk barriär i landskapet eventuellt kan skilja sig från en mental barriär utritad på en karta. Vi har också letat efter strukturer, uttryck dels sådana som utgör ett äldre tidsskikt, dels sådant som är typiskt för samtiden dels tendenser till vad som komma skall, sådant som ligger i framtiden.
I min grupp fastnade vi tidigt för de mängder tegelhus som finns i Arlöv, och hur de så tydligt skiljer sig åt beroende på när i tiden de är byggda, både i utseende och i användning – de fungerar som en visuell tidsmarkör med andra ord!
