Vad jag fått klart för mig efter ett år av landskapsarkitektur-studier är att ämnet är otroligt stort och det finns många håll att gå! Våra föreläsare återkommer ofta till att utbildningen är av den tvärvetenskapliga sorten. Vi blir en slags generalister, med fötter (förhoppningsvis ändå relativt stadigt stående) i många olika ämnen. Samtidigt finns förstås möjligheter att rikta in sig åt det håll som känns mest lockande för just dig.
Ibland ligger fokus i utbildningen verkligen på ”klassisk kunskap”, med inlärnings-plugg i sin renaste form, som de kurserna som handlar om pur växtkännedom. Ibland ligger fokus istället på städers infrastrukturer, platsers rumslighet eller kanske 1700-talets landskapsparker. Ena dagen grottar man ner sig i perenn-rabatter för att andra dagen få en inspirationsföreläsning som påminner en om att landskapsarkitektur verkligen kan vara hur storskaligt som helst! (se inlägg om Gil Penalosa)
Så vem väljer att plugga LARK egentligen? Det kan variera ganska mycket skulle jag säga. Vissa gillar gestaltning, andra planering, andra växtfokus. Vissa är kanske mer lagda åt det estetiska hållet medan andra brinner för miljöfrågor och hur man kan skapa biologisk mångfald och hållbara städer. Och oftast är där ingen tydlig gräns utan ämnena går in i varandra, skapar fusioner. Och det är det som enligt min åsikt är tjusningen med landskapsarkitektur!