Björn Vinnerås och Annika Nordin har tillsammans med R Hasan, S Shakoor och I Keenum sammanställt aktuell kunskap om Salmonella. Vårt fokus i kapitlet har varit effekten på salmonella i förhållande till nuvarande praxis och tillgänglig behandlingsteknologi. Behandlingsteknik för reduktion av Salmonella i avloppsvattenfraktioner kan delas in i tre huvudtyper: kemiska, biologiska och termiska. Vid jämförelse av inaktivering av Salmonella spp. med inaktiveringen av Escherichia coli är den senare något mer resistent mot de flesta behandlingar och kan därför användas som en relevant indikator för salmonella under behandlingar. Salmonella har flera genetiskt drivna svar på stress relaterade till behandlingarna, vilket ökar överlevnaden under extrema förhållanden. I detta kapitel presenteras inaktiveringstiden för salmonella i förhållande till pH, ammoniakkoncentration och temperatur. För pH hjälper de kemiska substanserna som bildas till inaktivering: vid högre pH är oladdad ammoniak den mest aktiva molekylen som förbättrar inaktiveringen medan båd karbonat och organiska syror inaktiveringen mer effektiv vid lågt pH. För värmeinaktivering ger ökad torrsubstanshalt en högre överlevnad i behandlingen. Biologiska behandlingar påverkar överlevnaden, samtidigt som antalet livskraftiga Salmonella över tid minskar. Effekten av den biologiska behandlingen är emellertid svår att övervaka och kvantifiera och därför rekommenderas förlängd behandlingstid för biologisk behandling om behandlingen inte kombineras med kemisk eller termisk behandling.
Hasan, R., Nordin,
A.C., Shakoor, S., Keenum, I. and Vinneras, B. 2019. Salmonella, Enteric
Fevers, and Salmonellosis. In: J.B. Rose and B. Jiménez-Cisneros, (eds) Global
Water Pathogen Project. http://www.waterpathogens.org ( A. Pruden, N. Ashbolt and J.
Miller (eds) Part 3 Baceteria) http://www.waterpathogens.org/book/salmonella-enteric-fevers-salmonellosis. Michigan State University, E. Lansing,
MI, UNESCO.
https://doi.org/10.14321/waterpathogens.27