Inventeringen av fastigheten flyter på bra, och det är snart bara vi som inte är mätta! Skämt åsido, men det har gått bra med inventering och fastställande av avdelningsgränser på fastigheten. Förutom att vi gör en skogsbruksplan så ska vi även skriva en rapport om fastigheten och planen, och där ska vi bland annat reflektera kring hur arbetet gick och fastighetsägarens förutsättningar och mål. För att få en bild av hur fastighetsägaren ser på sitt skogsbruk så har vi intervjuat honom, och det gav oss mycket att skriva om. Han hade bra koll på sin skog och gjorde mycket jobb själv i skogen.
Något som man kanske inte tänker på när det gäller att inventera skogen är att marken är väldigt viktig för hur skogen växer, och den ska beskrivas i planen också. Därför har vi med en jordsond som man trycker ner i marken och när man drar upp den så har man som en borrkärna med sig upp med en genomskärning av det översta marklagret. Marklära läser man redan i ettan på jägmästarprogrammet och det är en hel vetenskap, omöjligt att gå in på detaljerat här. Kan väl försöka sammanfatta det som att det handlar mycket om hur finkornig marken är. Slänger in en bild på jordsonden nedan.
Ett annat verktyg vi använder oss av är relaskopet. Att det faktiskt fungerar är närmast magi. Förklarar man det för någon som inte alls är insatt så kan det låta oseriöst och omöjligt, men det fungerar! Det man får ut av relaskopet är skogens grundyta per hektar. Grundyta är den yta av skogsmarken som täcks av trädens stam. Alltså den samlade tvärsnittsarean av alla träd. Kunde jag förklara det där? Nja. Slänger in en länk med.
https://www.skogskunskap.se/ordlista/g/grundyta/
Relaskopet består av en kedja vars ena ände hålls strax under ögat, och den andra delen hålls upp som på bilden så kedjan sträcks. Spalten som ni ser är 1cm bred, och om man räknar in alla träd som fyller den spalten, så får man grundytan per hektar. Man snurrar alltså ett varv där man står, och räknar in alla träd som fyller spalten. Den som kom på det här är värd ett nobelpris.
Vår lunch i skogen är inte värd något pris alls alls, men kokt korv är gott ändå! Lagom tills korven blivit varm så brände sig en av oss på korven och lyckades sparka omkull både kastrull och gaskök så korven låg utspridd på vägen. Jag tänker inte säga vem det var, det vore taskigt mot Nils.
Nästa inlägg dyker upp någon gång i framtiden, hörs hej!
