Om det är något som jag känner en passionerad kärlek till så är det helgerna. Finns inget bättre än att ha sovmorgon, äta go-frulle, se på film och bara mysa. För oss som studerar på hippologprogrammet kan en helg också innebära körning av våra passhästar. Det känns bra för mig, som ännu inte har skaffat mig en egen häst. Sköthästen jag hade förra året blev som min egna häst, vilket är roligt. Du som funderar på att plugga till hippolog behöver alltså inte känna dig utanför för att du inte tar med dig en häst hit till Wången. Oavsett om man har häst eller inte så finns lika bra möjligheter att utvecklas. Just denna helgen är det dock skönt att ”slippa” hästarna lite. Jag är behöver få slippa vara i stallet ibland, så man får längta lite efter hästarna. Enligt mig handlar det inte om att man är ointresserad, utan snarare får en andningspaus ibland. Så denna helg har bestått av just det. I fredags var det även lite haloween-firande. Det var roligt! Igår gjorde jag och Felicia (som pluggar tillsammans med mig på trav-programmet) egengjord sushi, så mys. Våran tredje ”travis” här på hippologprogrammet (resten studerar islandshäst) är Tamara, som just nu har praktik. Tamara pluggar sista året och har fått stipendium till Frankrike! Hon är nu i Normandie, ute på landet, där hon kör häst hela dagarna. De som går sista året på hippologen kan söka stipendium till utlandsstudier. Får se om jag söker det nästa år. Tamara har ju betydligt varmare väder än oss just nu, så lite sugen blir man ju…
Jag har faktiskt redan haft praktik i Frankrike. Det var när jag studerade folkhögskoleprogrammet på Wången- hästskötarkursen, som jag fick stipendium till Frankrike. Jag åkte med en kompis som också gick samma kurs. Vi hamnade hos en holländare som heter Ron Kuiper. Vi var i östra Frankrike, i Grosbois. Det var paradiset för den travintresserade. Anläggningen bestod av borgar och ett stort vackert slott. Det fanns banor samt milslånga skogsvägar, med rakbanor i samband med dessa. Det hela var otroligt påkostat och det var häftigt att se. Det var som en egen by, som enbart bestod av travfolk. Hos Ron trivdes vi bra och jag blev kvar två veckor längre än vad som var tänkt. När tvåveckors-praktiken var klar stannade jag kvar och jobbade i ytterligare två veckor. . Ron var ett fint föredöme för travsporten. Under min månad hos honom hörde jag honom aldrig ens höja rösten mot en häst. Då deras hästar var behandlade med en fin respekt behövdes det heller inte. Ibland kunde man se honom stå och kela med hästarna på kvällarna (lägenheterna samt hans hus var i anslutning till stallet. Det märktes att han tyckte mycket om sina hästar. Alla hästar var harmoniska och fina. Väldigt häftiga och köra också. Jag kan verkligen rekommendera Ron som praktikvärd! Vem vet, kanske jag söker stipendium och ev åker till någon Fransk tränare nästa år? Lite avundsjuk på Tamara är jag allt!
Jag fick vara med mycket på travtävlingar, fick då se tävlingar på gräs (inget som är vanligt här i Sverige direkt)
Det var inte alltid det fanns varsin box till hästarna på tävling, så ibland fick de dela
På tal om hästskötarkursen så kan jag rekommendera den med! Jag läste den kursen för att få känna in stämningen på Wången. Jag funderade redan då på hippologprogrammet. Det blev ett bra sätt att känna om jag skulle trivas på Wången och det gav mersmak! När jag gick hästskötarkursen hade jag inte så stor erfarenhet av travhästar. Jag rekommenderar därför att du som funderar på att plugga till hippolog arbetar en period som hästskötare, för att få erfarenhet kring branschen. Jag kan ändå villigt erkänna att jag med fördel borde jobbat mer hos någon annan tränare innan jag sökte, men som tur är har vi ju en hel del praktik. Dessutom skall man ju jobba sen resten av livet, så kanske jobbar en liten sväng till som hästskötare.
Vi som pluggar här på travprogrammet får ju faktiskt även möjlighet att i stort sett ensamma ansvara över våra passhästar. Det förbereder inför rollen som tränare (om man är intresserad av det). Jag har just nu Chucklehead som sköthäst. Felicia har Iwalu som sköthäst och så delar vi på ettåringen Definitely. Chuck är en häftig häst att träna, så otroligt cool. Han är två år gammal och joggar 1,45 i backen (kändes som 3-min tempo). Det är med andra ord en sådan häst man behöver ha klocka med när man tränar hehe. Rex, som jag hade förra året kunde sitt 1,50 tempo utantill så det var bara att släppa på honom (sen var ju han rätt så bekväm). Blir kul att se honom när han tar i på riktigt. Tror det finns mycket kapacitet i den hästen. Det enda man får passa sig för är att träna på för tufft nu när han precis fått på sig brodden, så han inte börjar springa snett och blir lite knackig. Förhoppningsvis går det att anmäla honom till lopp redan som treåring.
Definitely börjar komma igång, hon är en brud med mycket attityd.