Förra veckan hade gymnasiet höstlov och i samband med detta kom vintern på besök. Vi får väl se om den är här för att stanna. Hela förra (och denna) vecka har det varit mestadels minusgrader och snö. I helgen var det -15 grader på natten… Snart kommer kylan och med den det galet vackra vyerna som blir över Wången. Längtar (men inte till kylan hehe). Detsamma gällde vissa av oss som studerar på hippologprogrammet, som flydde Alsen denna vecka. Jag motstod dock min hemlängtan och tjänade lite pengar här på skolan istället. Det blev alltså en veckas jobb med skolhästarna. Veckan bestod tyvärr inte av så mycket körning, då de flesta hästarna gick utan brodd. Stalljobbet var skönt att få göra igen, då jag saknat att få jobba med kroppen som förr. Det känns att kroppen inte är van. Nu när dagarna som arbetare är slut kom verkligheten tillbaka. Nu är det återigen plugg och en hel del roliga projekt på gång. Dags att ta sig i kragen och få saker gjorda med andra ord! Men först behövs det nog lite sömn… Och kaffe… Och en positiv attityd, hehe.
Jag hade bara en lektion föregående vecka, en föreläsning med en intressant och kunnig professor vid namn Lars Roepstorff. Ämnet var underlag vid träning/tävling. Vi fick ta del av forskning kring underlag och hur mätningar av underlag utförs på tävling. Lars gick även igenom hur hovmekanismen ser ut och hur benets landning sker på olika underlag samt med brodd. Vad är ett bra underlag? Enligt Lars finns det inga dåliga underlag, bara dåliga sätt att använda dem. Vidare betonar han att underlag kopplat till hästsport är ett ämne som har en liten forskningsgrund. Den mesta vetenskap som finns är studier gjorda på galopphästar.
Visste du att en travhäst som springer i högre fart får en belastning på hoven med en vikt på upp till ett ton? Varje hov får alltså, tack vare g-krafterna som sker vid högre hastighet, upp till ett ton vikt vid varje istättning i marken. Med detta i beaktning blir faktorer så som hovkvalitet, hovbeslag, underlag och träningsform (samt en bra hovslagare!) viktiga för att hästen skall kunna prestera. Lars hade flera bra metaforer kring detta, bland annat när maxbelastning kom på tal. Då sade han att ”ju fortare vi kör bilen, desto hårdare blir smällen”. Ett bra ledord att ha i bakhuvudet. Vad är då viktigt för att få en sund och hållbar häst? Lars förklarar vidare problematiken kring ensidig träning. Det är en stor riskfaktor för skador, framförallt när det kommer till skador i senor, leder och ligament. Ensidig träning är en risk för skador för att en viss träning belastar fibrer i exempelvis en sena. Det i sig är inte ett problem om hästen får träna på ett annat vis nästa träningspass, så att andra muskelfibrer samt leder/senor aktiveras och belastas. Vid ensidig träning kommer samma (i detta exempel) sen-fibrer brytas ned, vilket i ett längre förlopp skapar en skada av en vävnad. Plötsligt går hästen sönder och senskadan hästen dragit på sig kom helt plöstligt. Eller? I många fall är det faktiskt ett resultat av ett långt förlopp, där nedbrytning av samma fibrer skapar en skada i vänvadsstrukturer som till slut ger vika.
Träning med brodd är en riskfaktor för skador. Hovmekanismen sker inte helt som den är skapt för. Dessutom bromsas kotleden upp tidigare med brodd än utan, vilket leder till att glidfasen får ett snabbare uppbrott. I och med att kotleden bromsas upp kommer även skenan bromsas och då dennna fäster in i carpus (framknä) sker en påverkan även här. I högre farter kan denna process leda till en överextension i carpus, vilket kan leda till skleros- förändring i kotben. Överextensionen kan även leda till att carpus småben skadas och en liten skelettdel lossnar, vilket leder till så kallad chipfraktur.
Broddens absoluta motpol, barfotakörning- bra eller dåligt? Lars betonar att alla hästar inte är lämpliga att köra barfota vid tävling, då det krävs en ordentlig sula samt ett lämpligt underlag. Däremot berättade han om ett projekt han varit med och drivit, som visade på positiva effekter av barfotakörning. Trycket på strålen är väsentlig för hovmekanismen. I samband med detta konstaterande upptäckte de även att bland annat vid överrullningen (från att trakten sattes i marken, tills tån lyft) blev det en kontraktion av trakterna hos den osokodda hoven. På skodd hov försvann denna mekanismen!
Även ytterligare saker som man själv aldrig funderat kring, utan bara tagit för givet, togs upp. Så som varför vi har dosering på travbanor. Detta beror på att de distala (nedre) lederna är gångjärnsleder- dessa kan inte vinklas i sidled. Vid svängar krävs det därför dosering. Självklart men ändå inte. Intressant. Vid mätningar används en mekanisk ”hov”, som pressas ned i underlaget med en kraft av ett ton. Syftet med det är att se svikten. Detta sker vid större hopptävlingar, för att uppträtthålla ett underlag som ger hästen den svikt som krävs för att kunna hoppa höga höjder. Måste alla ha det dyraste OS-underlaget? Nej, inte nödvändigtvis. Det går att få till ett bra underlag även med mindre resurser. Det går att få de flesta banor att ha bra egenskaper om man sköter de på rätt sätt. Varje bana kräver en egen underhållsplan. Enkla ”regler” att följa är att anpassa fart och belastning utefter underlag. Det är okej att rida på ett ojämnt underlag, men det innebär att hovens belastning inte är optimal vid annat än låg fart. Vid en högre fart krävs det ett jämnt (enhetligt) underlag, annars är skaderisken hög, då hoven inte kan kompensera för det ojämna underlaget.
Avslutningsvis diskuterade vi farter och skaderisker. Lars betonade att det faktiskt går att göra banor där galopphästar springer ännu snabbare (upp till 90 km/timme). Men detta skulle leda till en större skaderisk! Intressant att få med lite etik i det hela tycker jag. Överlag var det en intressant lektion! Det är lyx att få plugga på hippologprogrammet och lära oss så mycket från experter. Få förunnat.
