Igår var en tråkig dag för många på Wången. Ymir och Björk som jobbat på skolan länge och väl togs bort på grund av försämrad hälsa. Björk har jag inte haft att göra med så jättemycket men Ymir desto mer. Båda har varit ovärderliga för skolan.
Ymir var en av de första hästarna som kom till Wången när islandshästinriktningen öppnade. Jag har hört att han var lite vildare på den tiden men alla som haft turen att träffa honom förstår nog att så inte var fallet senare. Alla kunde rida och hantera honom. För den oerfarne ryttaren var han en trygg trotjänare och för den mer kunnige tände han till och gav allt. Oavsett situation så har han gjort sitt allra bästa och ställt upp med positiv anda.
Jag har bara fina minnen med Ymir. Han introducerade mig för konsten att rida pass och hjälpte mig att klara flera examinationer. Under vårterminen på sista året på gymnasiet tävlade vi och ställde upp i både tölt, femgång, A-flokk, speedpass och stilpass. Han taggade till ordentligt varje gång det var pass som gällde. När jag hade honom som träningshäst på den tiden så brukade vi rida ut och så fick Ymir välja väg och gångart. Det växlade mellan skritt, tölt och galopp och slingan med ovalbanan som avslut var en favorit. Jag brukade fläta hans pannlugg när vi skulle rida då han var så fin i det. Igår gjorde jag en sista fiskbensfläta i hans lugg. Det är svårt att beskriva en häst som Ymir, det är nog en individ som måste upplevas. Ni som vet, ni vet. Jag är inte ledsen som jag trodde att jag skulle vara, bara glad och tacksam över att få ha tagit del av hans liv. Jag ser framför mig hur han springer på stora gröna ängar, med en stor sjö bredvid som i Alsen där han spenderat sitt liv. Han äter gräs tätt intill sin gamle vän Isak som han lärde känna på Wången.
Vänster; här red vi på travbanan i närmare minus 30. Jag hade tre lager tröjor med två vinterjackor över frusen som jag är. Vill minnas att det gick ganska bra den dagen trots allt.
Vänster; på tävling i Härnösand. Vi red både ingen pass alls och väldigt bra pass. Den dagen lärde jag mig mycket teknik gällande passläggningar.
Vänster; det ridpasset gick så bra att jag sjöng någon sorts improviserad låt (som jag hoppas ingen hörde)
Höger; våran sista ritt innan Ymir skulle på bete och jag skulle ta studenten
Höger; julshowen 2015, kadriljen hade pirattema och jag och Ymir drog några passträckor genom ridhuset. Papperspapegojan Ernst som sitter på mitt huvud är kvar i hörnet på Ymirs gamla box.
Om någon som känt Ymir och har bilder eller berättelser att dela så tar både jag (och säkert skolan också) emot med glädje. Han har verkligen varit en klippa för verksamheten och alla som träffat honom.
Björk har jag tyvärr varken bilder eller berättelser av, men hon har varit lärorik för många och varit en riktig krut-tant från början till slut. Energin verkade aldrig ta slut för henne!
Livet har ju sin gång men jag vet med säkerhet att både Ymir och Björk kommer att finnas kvar i mångas minnen och hjärtan och lärdomen de gett har hjälpt mängder av folk att utvecklats. Nu får de äta hur mycket gräs de vill och det förtjänar dom verkligen.