Stort pris till moralfilosof

Publicerat den

Igår tillkännagavs att Oxfordfilosofen Derek Parfit får 2014 års Rolf Schock-pris i logik och filosofi för sina ”banbrytande bidrag rörande personlig identitet, hänsyn till framtida generationer, och analys av moralisk teoribildning”. Rolf Schock-prisen delas ut av Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Musikaliska akademien och Kungliga Akademien för de fria kon­sterna och prissumman är på 600 000 kronor.

Parfit är en filosof vars verk delvis är mycket teoretiska och abstrakta. Icke desto mindre har de haft en enorm betydelse för hur vi diskuterar högst konkreta moraliska problem, inte minst på mijöområdet. De mest betydande bidragen lämnade han i sin monumentala bok ”Reasons and Persons” från 1984. Att läsa den boken kan vara en omtumlande upplevelse. Många av ens filosofiska fördomar ställs på ända.

Som framgår av priskommitténs motivering är kanske framför allt två områden där Parfit tvingar oss att tänka annorlunda: Det ena är synen på personlig identitet – vad innebär det att säga att ”jag” är samma person idag som i morgon? Kapitel 10 och 11 i Reasons and Persons har de passande titlarna ”What we believe ourselves to be” respektive ”How we are not what we believe”. Med hjälp av en serie tankeexperiment visar Parfit att vad som föreföll självklart i själva verket är högst tveksamt. Det andra är synen på framtida generationer. Detta har gett upphov till en omfattande diskussion, inte minst på miljö- och klimatområdet. Ett tredje område är kollektivt handlande: vad innebär det att en grupp människor tillsammans åstadkommer något gott (eller ont)? Hur ska ansvaret fördelas? Inte som vi tror, alla gånger, menar Parfit och pekar ut vad han menar är några vanliga misstag i ”moralmatematiken”.

Priset delas ut i Stockholm 22 oktober i år.005

 

Redlighet och etikutbildning

Publicerat den

I ett debattinlägg på unt.se efterlyser Maria Henriksson, doktorand i psykologi, obligatoriska kurser i forskningsetik för att stävja forskningfusk. Det är vällovligt och det finns skäl att uppmärksamma hennes påpekande om att högskoleförordningen faktiskt kräver att för doktorsexamen ska doktoranden ”visa intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar”. Ett par saker ytterligare saker bör man dock komma ihåg: För det första garanterar inte forskningsetikutbildning att deltagarna faktiskt kommer att bete sig på ett etiskt eller ens lagligt sätt. Det är ett första steg, men det räcker inte. För det andra bör fokus ligga minst lika mycket på seniora forskare som på doktorander. Behovet av utbildning finns även hos dem som handleder doktoranderna och leder verksamheten vid lärosätena. Ett konkret exempel: Trots att Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (Etikprövningslagen) har funnits i ett decennium är innehållet fortfarande inte bekant för alla den berör. Att utbilda doktorander i etik riskerar att bli en åtgärd med begränsad effekt om den inte åtföljs av andra åtgärder. För det tredje ska vi inte glömma bort andra etikfrågor än den rena oredligheten i form av plagiering, fabrikation av data och liknande. I de de gråzoner som handlar om vem som har rätt att vara medförfattare på ett vetenskapligt verk, hur man förhåller sig till osäkra data med mera, finner vi vad som har kallats ”normal misbehavior” – sådant som kanske är mindre allvarligt men vanligare och tillräckligt problematiskt för att äventyra vetenskapens integritet.

Djungelhöns o grisknorrar – radioserie om ’matproducerande djur’

Publicerat den

Under hösten har Vetenskapsradion, SR, sänt ett antal program på temat ’matproducerande djur’ där ett fleratal forskare från HMH på SLU och vid Linköpings Universitet intervjuas och delar med sig av sin kompetens. Forskarna är knutna till det Formasfinansierade Center of Excellence in Animal welfare Science www.slu.se/animalwelfare

I många av avsnitten tas djurs naturliga eller medfödda beteende upp, och sätts i relation till dagens uppfödningssystem i Sverige och Europa. Det finns ofta stora skillnader mellan vad djuren behöver och vad de erbjuds, men även exempel på djurhållare som tar stor hänsyn till djurens välfärd finns med i programmen. Och det är från sådana system de flesta av bilderna är tagna – en medvetet val att inte oroa konsumenter, eller en ett rent estetiskt val? Det är onekligen mer tilltalande att se rena kor i en grön hage, än smutsiga i en brungrå ladugård. Som illistration till de olika stallsystem forskarna diskuterar och delvis kritiserar hade budskapet dock blivit tydligare med lite fler ’vardagsbilder’.

Idag sänds ett nytt avsnitt om kycklingproduktion, tidigare program har tagit upp grisknorrar, mjölkproduktion och slakt. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=4254&artikel=5737323

Det är glädjande att Vetenskapsradion intresserar sig för detta ämne, liksom att de tar vara på kompetensen hos forskare inom djurvälfärd och djurskydd, och att de valt att inte prata om  ’animalieproduktion’, utan det tydligare men i mina öron något mildare ’matproducerande djur’. Månne detta sammantaget medföra ett ökat intresse hos konsumenter och besltusfattare för vad som föregått – hur processen från djur till mat går till, i Sverige o utomlands.

 

 

Sund och laglig skolmat

Publicerat den

Svenska konsumenter har tilltro till svensk livsmedelsproduktion, men köper gärna billigaste köttet. Samtidigt finns ett ökat intresse för matens kvalitet och ursprung, och det inte bara när vi själva handlar råvaror och halvfabrikat, utan även för det barnen får serverat i skolan och det vi serveras på sjukhus och vårdhem. Där kan vi sällan välja, där är vi hänvisade till vad som köpts in centralt.

Det är därför mycket glädjande att allt fler tjänstemän ansvariga för offentlig upphandling tar vara på sina möjligheter att bidra till att skolor och landsting serverar mat som är sund och animaliska produkter producerade på ett sätt som överenssämmer med svensk lag. Enligt en rapport beställd av Miljöstyrningsrådet (www.msr.se) fastställer den oberoende utredaren Niclas Bruun, professor i juridik, att ”Det är alltså skäl att understryka att ett motiverat och klart definierat djurskyddskrav, som går utöver EU:s minimumreglering, inte automatiskt är otillåtet i upphandlingssamman-hang.” (Rapport 2011:11, sid.10)

Man får förvisso inte hänvisa till svensk lag som skäl, men däremot till utvalda och väl motiverade djurskyddskrav, utan att detta kan klassas som diskriminering av upphandlare. Det är sedan tidigare välkänt  att Halland, Sigtuna och Dalarna har ansträngt sig i denna riktning. Nu rapporterar NT att även Landstinget i Östergötland kommer att skärpa sina krav vid uppandling redan nästa år: allt kött ska komma från djur som bedövats före slakt, suggor ska ha strö och får inte ha fixerats vid grisning, och antibiotika får endast användas vid behov, inte förebyggande.

Dessa krav ligger helt i linje med svensk lag, och därför svåra att klassa som särksilt stränga. Inte desto mindre innebär det ett viktigt steg i rätt riktning. Det innebär ett erkännande av dem som till skillnad från många andra europeiska djurhållare följer EUs lagstiftning, och en ovilja att servera mat producerad av dem som genom avsteg från lagen (bl.a. rutinmässigt kupera svansar och avliva utan bedövnig) kan producera till lägre priser. Vid det här laget vet de flesta konsumenter att billigt för oss innebär en kostnad i en annan ände – för djuren, för miljön eller för smittskyddet. I dagarna rapporteras att inte mindre än 18 av Norges grisgårdar drabbats av MRSA under året. Med tanke på att även de har en sjunkande antibiotikaanvänding, även inom aquakultur, ger det oss en del att fundera på. http://www.norsklandbruk.no/gaardsdrift/2013/12/16/18-svineprodusenter-rammet-av-mrsa.aspx 

Detta inte minst i ljuset av de – i det närmaste dolda – förhandlingar som förs mellan EU och USA om frihandel och import av livsmedel. Vi riskerar få in kött från djur som utfodras med antibiotika i förebyggande syfte, hålls under minimala djurskyddskrav och säljs till priser där ’billigt’ bara räknas i en ände. Således högsta dags att alla som har ansvar för upphandling ställer de krav på god djuromsorg som går att ställa. Vektyg i den riktningen finns framtagna och presenterade på http://www.msr.se/sv/Uppdrag/Livsmedel/ 

 

Det lackar mot jul(skinka)…

Publicerat den

Ännu en gång har Djurrättsalliansen filmat svenska grisgårdar, enligt egna uppgifter 15 st. slumpvis utvalda gårdar. Det är ingen uppbygglig bild av grishållning som visas på http://ettlivsomgris.se/ Budskapet är tydligt: så här ser det ut, o dessa produktionsformer stödjer var och en som köper griskött. Men, med filmen vill de, tror jag, bidra inte enbart till bojkott utan även till en skärpning av djurskyddslagen, och/eller dess tillämpning.

Vi som inte varit med får väl aldrig veta hur urvalet och själva filmningen gått till. Men det är förstås viktigt för tolkningen av dessa bilder att veta hur många gårdar som är med i filmen. För tack och lov ser det inte ut såhär i all svensk grishållning. Men, filmens poäng är troligen att om det så bara vore på en gård, är det juridiskt och moraliskt fel mot de djur som drabbas. Djurskyddslagen (1988:534) http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880534.htm är också mycket tydlig med att sjuka djur ska tas om hand: 9 § Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.

Ett generellt krav i djurskyddslagen är att 4 §: Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Att dessa lagkrav inte är tillgodoseda när en gris vadar i avföring, har bölder som utvecklats under längre tid eller inte har en torr plats att ligga på eller strö att manipulera, är knappast svårt att enas om, eller särskilt kontroversiellt. Jag vill tro att ingen lantbrukare, kontrollant eller veterinär skulle säga att det vore lagenlig grishållning.

Givet att det råder konsensus om den i filmen visade grishållningen inte är acceptabel, blir det intressant att följa den diskussion som följer. Exempel kommer att plockas fram som visar att djuren sköts lagenligt i många svenska grisstallar: suggorna har strö inför grisning, kultingar o slaktgrisar är rena o leker eller sover i halm etc., o myndigheter kommer hjälp av tydliga statistiska underlag kunna visa att detta är den vanligaste situationen. Frågan från förra filmningen kommer dock att väckas igen – hur hanterar samhällets ansvariga instanser de avsteg från lagen som sker? Innan vi vet vilka gårdar avarterna filmats på vet vi inget om vad en djurskyddskontrollant eller de som utför djurskyddsdeklarationen på varje grisgård mellan 5:e och 8:e vecka sagt. Hur såg det ut vid ett sådant besök? Har de nyligen varit på plats? Har de i så fall påtalat brister?

En punkt det inte råder konsensus om är huruvida det behövs en skärpning av lagen, eller inte, respektive om lagen redan är för sträng. Branschorganisationen Sveriges Grisföretagare menar att lagen i vissa avseenden inte leder till god djurvälfärd. De har fört samtal med Jordbruksverket och sedan ansökt och fått tillstånd av en djurförsöksetisk nämnd att genomföra ett pilotförsök i enlighet med det förslag till ’djuromsorgsprogram för svensk grisuppfödning’ de tagit fram. http://www.sverigesgrisforetagare.se/attachments/94/207.pdf  Syftet är att öka produktionen och konkurrenskraften i relation till annan europeisk grisköttsproduktion. Om detta program finns mycket att säga, bland annat att det rönt tydlig kritik från veterinärt håll och forskare inom just djurvälfärd. http://gunnela.nu/2013/06/27/grisforetagarna-lanserar-djuromsorgsprogram/

Rent principiellt är det även intressant att notera att såväl de som lanserat filmen som Grisföretagarna önskar en förändring av djurskyddslagen – åt helt olika håll – men båda med motiveringen att djurvälfärden inte är tillräckligt god. Det råder alltså diametralt olika uppfattningar om vad som är ’tillräckligt gott’ för en gris i dagens Sverige. En seriöst förd diskussion om olika värderingar, hur de begrundas, hur de relaterar till vanor, traditioner och kultur, olika formuleringar av vad den ideala människa-djur-relationen innebär, liksom kring olika former för ansvarstagande vore inte skadligt. Konsensus är nog svårt att nå, men en livlig och respektfull diskussion är nog så viktig för att komma framåt.

 

 

 

 

Hypotetiska frågor, neutralitet och orättfärdiga lagar

Publicerat den

Att företag bör följa lagen är ett ganska okontroversiellt påstående. Men ibland kompliceras saker och ting.

I senaste numret av Ikeas kundtidning, Ikea Live, fanns ett hemmahosreportage hos ett lesbiskt par i Dorset, England. I den ryska versionen av tidningen hade dock reportaget bytts ut mot en annan artikel. Anledningen är den lag mot ”gaypropaganda” som införts i Ryssland, uppmärksammar Aftonbladet.

Ikeas pressansvariga Ylva Mangusson uppger till tidningen att ”enligt våra styrdokument ska vi hålla oss inom lagens råmärken och vara religiöst och politiskt neutrala.”

Ikea betonar dock på sin webbplats att ”vi har alltid varit ett ansvarstagande företag”, och i hållbarhetsstrategin för 2020, ”People & Planet Positive” skriver man:

We are a values-driven business with a culture based on strong values; togetherness and enthusiasm; desire for renewal; cost-consciousness; accepting responsibility; humbleness and willpower; simplicity; leadership by example; daring to be different and striving to meet reality. Our culture and values shape the way we do business and create a powerful desire to do the right thing. We always do our best to maintain the highest ethical standards and to be a good partner in society.

Det må hur det vara med detta. Men här skulle jag vilja uppmärksamma en annan sak.

På Aftonbladets fråga om Ikea skulle följa en lag som förbjöd propaganda mot invandring svarar pressansvarig nämligen såhär: ”Det känns som en hypotetisk fråga, vi kanske kan fokusera på de marknader som är relevanta”.

Det är ganska vanligt att makthavare undviker att svara på besvärande frågor med hänvisning till att frågan är hypotetisk. Men det är ett dåligt argument.

En hypotetisk fråga är en fråga som har formen ”Antag att…?”, där det man antar är något som inte gäller för stunden.” De flesta har inga som helst problem att svara på hypotetiska frågor som de gillar: ”Om ni får tillstånd att bygga det nya varuhuset, när kan ni börja markarbetena?” skulle knappast avfärdas för att den är hypotetisk. För att inte tala om alla hypotetiska frågor om framtida politik som politiker gärna svarar på, mot bakgrund av antagandet att de eller deras parti får tillräckligt med röster. I själva verket går det inte att planera någonting alls för framtiden utan att svara på åtminstone vissa hypotetiska frågor.

Men kanske menar pressansvarig något annat. Hon kanske menar att det som antas i frågan aldrig kommer att inträffa. Vi kan kalla en sådan fråga rent hypotetisk.

Det finns olika typer av sådana rent hypotetiska frågor. En del förutsätter något som är logiskt eller begreppsligt omöjligt – ”Antag att du ser en fyrkantig cirkel” – medan andra förutsätter sådant som är fysiskt eller biologiskt omöjligt –”Antag att draken Smaug flög förbi utanför fönstret”. Det finns en omfattande diskussion inom filosofin, inte minst moralfilosofin, om det kan vara meningsfullt att ställa den typen av frågor. Många filosofer älskar nämligen långsökta tankeexperiment.

Men andra rent hypotetiska frågor förutsätter sådant som inte är omöjligt, bara otroligt och inte alls aktuellt. Kanske är detta vad Ikeas pressansvariga avser med att frågan om förbud mot ”invandringspropaganda” känns hypotetisk?

Men då är det mycket tveksamt om frågan är rent hypotetisk. Med tanke på att det redan nu finns en lag som förbjuder ”gaypropaganda” i Ryssland, där Ikea är verksamt, så är knappast andra diskriminerande lagar alldeles otroliga.

Bakom allt detta ligger frågan om lagen och moralen: Allt som olagligt är inte omoraliskt, och omvänt: allt som är lagligt är inte moraliskt rätt. Om någon vänsterprasslar och bedrar sin partner anser vi nog ofta att han eller hon gör fel, men det är inte olagligt (i Sverige, längre, kan tilläggas). Måna som kör måttligt för fort med bilen tycker sig nog inte göra något moralisk förkastligt, trots medvetenheten om att det kan bli fortkörningsböter om det råkar stå en polis eller en fartkamera i vägkanten. Bilisten tänker snarare att det är fel på hastighetsbegränsningen – den borde vara 90 snarare än 70.

Detta ställs på sin spets när man tvingas förhålla sig till lagar som är uppenbart orättfärdiga. Det finns många sådana exempel genom historien: apartheid och andra raslagar är kanske de mest uppenbara.

Att det finns sådana lagar innebär alltså att det inte går att vara ”neutral” under alla omständigheter, samtidigt som man håller sig inom lagens råmärken. Att följa en orättfärdig lag kan ju innebära att man tvingas vara omoralisk om man ska följa lagen.

En mer generell variant av Aftonbladets fråga till Ikea är alltså: ”Antag att ni ställs inför en orättfärdig lag: Hur agerar ni?” Den frågan är måhända delvis hypotetisk, men den är legitim. Och den bör ställas även till andra än Ikea. Alla företag som föresätter sig att följa lagen bör vara beredda att leverera någorlunda välöverlagda svar på den.

Regeringens beslut om 3Rcentrum

Publicerat den

I den nyligen släppta proposition ’2013/14:41 Ändringar i djurskyddslagen’ http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/prop-20131441-ndringar-i-dj_H10341/?text=true (1988:534) har regeringen slagit fast två områden som den i dagsläget tycks villig att satsa på inom djurskyddet. Det ena är förbud mot att genomföra sexuella handlingar med djur, vilket angavs som ett centralt område redan i utredningsuppdraget för en ny djurskyddslag. Det andra är försöksdjursverksamheten. Sedan den 1 januari i år tillämpas EU Direktivet 2010/63 i den form det är införlivat i svensk djurskyddslag, vilket medfört ett krav på att varje medlemsland ska ha ett kompetenscentrum för 3Rfrågor (frågor om alternativ till djurförsök, replacement/ersätta, reduction/begränsa antal djur, refinement/förfina metoder).  I EU-direktivet och därmed i svensk lag kring djurförsök är det tydligt att 3R ska beaktas inför varje tänkt försök, och under de som genomförs. Inga försök får genomöras utan att beakta 3Rprincipen, dvs inte alls om det finns alternativa likvärdiga metoder att tillgå. Därmed är god kompetens hos nämndledamöter som fattar beslut om att godkänna/avslå en ansökan och forskare som formulerar ansökan ytterst centralt, och ett 3Rcentrum välkommet.

Regeringen föreslår nu att detta kompetenscentrum ska placeras vid Jordbruksverket, vilket är i enlighet med den 3R-utredning som presenterats, även om andra förslag funnits och förordats av vissa remissinstanser. Tanken är att detta centrum ska knytas till den Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål, även den inrättad som en följd av nya EU-direktivet. 3Rcentrumets uppgift består i att stödja regionala nämnder, stödja forskningsanläggningarnas lokala djurskyddsorganisationer, samla in, bearbeta och sprida information om 3R och bidra till alla intressenters ökade kompetens om alternativa metoder.

Det är en viktig och grannlaga uppgift. Två svårigheter är uppenbara. Den ena hänger samman med att ansökningarna är betydligt mer omfattande idag än innan de belades med avgift. Det är svårare både att få en överblick och att fatta detaljerade beslut om vilken metod som är berättigad att använda om en ansökan omfattar det som motsvarar 2-3 doktorandprojekt, istället för ett, och över tusen djur. 3Rcentrumets stöd blir avgörande för att nämnderna ska kunna fatta lagenliga beslut. På vilket sätt kan 3Rcentrumet struktureras så att nämnderna får tillgång till den information som behövs för att bedöma varje enskild form av djuranvändning som en ansökan föreslår? Hur görs kompetensen tillgänglig för forskarna?

Den andra svårigheten anknyter till detta, och handlar om 3Rcentrumets roll som förmedlare av forskningsresultat om alternativa metoder och upprätthållande av kontakter med viktiga internationella forskningsinstanser och valideringscentra. Genom att placeras vid en myndighet har regeringen försvårat denna uppgift. Eftersom Jordbruksverket i sig inte kan eller ska bedriva forskning riskerar startsträckan till inblick i ett mycket komplext och snabbt expanderande fält bli lång, och omvägar behöver tas via befintliga forskarkontakter.  En placering vid t.ex. SCAW (Nationellt centrum för djurvälfärd) placerat vid SLU hade givit andra möjligheter till direkta och opartiska kontakter med forskarvärlden och befintlig internationell kompetens.

Oro över detta ska dock inte få skymma tillfredsställelsen att ett 3Rcentrum inrättas! Det är i sig glädjande och ett viktigt steg för implementering av lagen och för den ständiga strävan efter gott djurskydd. Inte minst är förhoppningarna stora att 3Rcentrumets kompetens efterfrågas och användas flitigt i framtida nämndprövningar.

/Helena

Publiceringsstopp för forskning betald av tobaksindustrin

Publicerat den

Flera medicinska tidskrifter med den prestigefyllda BMJ i spetsen slutar nu att ta emot manuskript som rapporterar forskning som finansierats av tobaksindustrin. Det kan man läsa i en programförklaring av tidskrifternas redaktörer.

Beslutet är inte helt okontroversiellt. Vetenskapliga tidskrifter har ett så kallat referentgranskningssystem, ”peer review”. Det betyder att insända manuskript granskas av externa experter, och att tidskriftens redaktion baserar beslut om publicering på referentgranskarnas omdömen. Många bidrag refuseras naturligtvis, och flertalet andra antas först efter att författarna skrivit om dem i ljuset av granskarnas synpunkter. Peer-review-systemet är inte invändningsfritt, men det är ändå ett av vetenskapssamfundet accepterad metod för kvalitetssäkring.

Att utesluta resultat på grund av vem som finansierat dem vore att sätta detta system ur spel. Borde det inte räcka med att författarna klart och tydligt talar om vilka som betalat för forskningen – detta kräver tidskrifterna vanligtvis redan idag – och sedan låta läsarna själva avgöra om resultaten är värda att ta på allvar?

Tidskrifternas redaktörer menar dock att detta inte är tillräckligt. Det finns en underförstådd överenskommelse mellan alla inblandade att medicinska tidskrifter finns till för att kvalitetsgranskningssystemet bygger på förtroende kolleger emellan, och medicinska tidskrifter finns till för att sprida kunskap för att bekämpa sjukdomar och befrämja hälsa. Tobaksindustrin har genom åren systematiskt missbrukat vetenskapen i syfte att så tvivel och vilseleda. Tobaksindustrifinansierad forskning är inte vilken forskning som helst, menar man,. Därmed bryter man med den ståndpunkt om BMJs redaktör intog för tio år sedan. Då försvarade man publicering av tobaksindustribeltald studie med motiveringen att tidskriften var för debatt och för vetenskap – det vore ”antivetenskapligt” att stoppa den, menade man.

Men ett öppet system som bygger på förtroende kan också öppna för manipulation. Det är detta som redaktionerna nu dragit konsekvenserna av.

Etikvecka i Uppsala – kongress, workshop, paneldebatt

Publicerat den

Nu i veckan som kommer händer mycket på etikfronten i Uppsala:

På onsdag 11 september kl 16-18: ”Ethics for Sale?” Öppen paneldebatt i universitetshuset om vem som har ansvaret för att den mat som säljs i affärer är producerad på ett etiskt acceptabelt sätt. Med Frauke Pirscher, Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg; Gunnar Rundgren, författare och debattör; Lars Nellmer, vd för KRAV; Birgitta Wahlberg, Åbo Akademi; samt Maria Andersson, Inköpschef och försäljningsansvarig på café & restaurangkedjan Barista. Och publiken! Det blir kontroversiella påståenden, etiska dilemman, tyckande och tänkande. Det kostar inget, och alla är välkomna! Diskussionen hålls på engelska.

Mistra Biotech workshop om etik, ny bioteknologi och jordbruk. Gustavianum, onsdag 11/9 kl 9 -15.45. Föranmälan krävs.

Torsdag till lördag i unversitetshuset – EurSafe-kongressen: Internationell vetenskaplig konferens på temat ”The Ethics of Consumption – The Citizen, the market, and the Law”. Det går fortfarande att anmäla sig och det finns även endagsbiljetter tillgängliga.

Paneldebatt om mat och etik 11 september – alla välkomna

Publicerat den

I samband med kongressen ”The Ethics of Consumption” välkomnar vi alla intresserade till en öppen paneldebatt om konsumtion och produktion av livsmedel: Etik till Salu? Vi har bjudit in en panel bestående av forskare, representanter för marknaden, producenter och konsumenter till en spännande diskussion med varandra och med publiken. Debatten hålls på engelska. I panelen ingår:

  • Lars Nellmer, vd för KRAV, Sverige
  • Frauke Pirscher, Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg, Tyskland
  • Gunnar Rundgren, författare och debattör, Sverige
  • Birgitta Wahlberg, Åbo akademi, Finland
  • Representant för handeln (meddelas senare)

Moderator:  Åsa Domeij Axfood AB

Tid och plats: Onsdag 11 september kl. 16.00-18.00 i Universitetshuset, Sal X. Alla välkomna, ingen föranmölan behövs!

Läs mer om konsumtionsetik på tidigare blogginlägg, t.ex. här, här och här.