Det kött som i fredags (8/2) avslöjades vara hästkött, märkt som nötkött, i en färdigproducerad Lasagne såld av Findus, sägs nu ha sålts av en och samma leverantör i Luxemburg till 16 länder. Marie Söderquist, VD på Livsmedelsföretagarna, påpekar i Radions P1 Studio Ett (11/2) att det inte finns något krav att branschen ska göra det hon kallar ’artbestämning’ – att varan innehåller kött från det djurslag som anges på innehållsförpackningen. Däremot kontrolleras om livsmedelssäkerheten, dvs. det åligger kontrollmyndigheten att söka efter t.ex. läkemedelsrester eller salmonella. Såväl Livsmedelsbranschen som Livsmedelsföretagarna säger sig nu vara beredda att utvidga kontrollens omfång till att undersöka om den produkt som kan bedömas vara säker, kommer från den ’art’ det anges vara.
För en lekman kan detta tyckas märkligt. Erkänner att jag nog ofta tagit för givet att när är en myndighet kontrollerar bakteriefloran i produkt x, undersöker de automatiskt att produkt x verkligen är produkt x, och inte y. Så enkelt är det alltså inte, enligt branschen. Men enligt senare uttalanden av Landsbygdsministern Erlandsson, som inte var med i sagda program, ska konsumenten alltid kunna känna sig 100% trygg med att det som anges på förpackningen också finns i den. Det företag som saluför en vara ska stå för att innehållsförteckningen stämmer, och frågan är nu om Findus brutit mot lagen genom felaktig märkning.
Höstens uppmärksammade medvetna felmärkning av ungersk s.k. oxfilé bar med sig samma fråga. Det färgade fläskköttet var ofarligt att äta, och hade – i den mån bedrägeriet uppdagades i någon stickprovskontroll – inte dragits tillbaka förrän i samband med mediauppbådet. Frågan handlar om graden av tillit: mellan producent och konsument, liksom mellan olika producenter, och mellan producenter och myndigheter. Har berget Tillit börjat smälta? Med växande handel, specialisering och storskalighet ökar avstånden mellan olika aktörer, liksom behovet och graden av tillit. Samtidigt ökar möjligheterna att hitta svaga punkter och kryphål. Skulle vi som konsumenter vilja att allt kontrollerades, skulle det återspeglas i priset.
Varför, undrar nog den medvetne konsumenten, då inte istället direkt betala för närproducerat, eller för varor från djur med garanterat god välfärd under liv, transport och avlivning, eller för långsiktig hållbarhet och klimatkompensation?
De sk livsmedelsskandalerna avlöser varandra, antingen är det fusk med märkning, fara för människors hälsa som salmonella, Ehec eller BSE, eller djurvälfärd, som förra sommarens debatt och konsumentkrav på märkning kött som kommer från obedövade djur, vilket, enligt en siffra är närmare 75% av alla nötkreatur som slaktas i EU. Orsaken till dessa skandaler är oftast inte att lagar saknas, utan att de inte efterlevs. (Sverige är ett av de länder där bedövning alltid genomförs).
Återigen en fråga om tillit – den genomsnittlige medborgaren och konsumenten har hittills haft tillit till att den kontroll som beslutats om och behövs också utförs. Och det skulle inte kallas livsmedelsskandaler om inte utgångspunkten vore, att vi kan lita på det små och stora företag skriver på sina förpackningar, liksom på våra myndigheter, att de genom sina stickprovskontroller uppdagar de brister som finns i relation till lagstiftningen. Kontroller kostar, det är billigare med tillit. Men den har en gräns.
Allt fler konsumenter sätter på sig en kritisk medborgarblick, och krav på radikalt ökat producentansvar börjar höras. Ska uppdraget att skapa en ’hållbar konsumtion’ framförallt ligga på konsumenterna, eller är ansvaret lika mycket eller i större grad producenternas, dvs ligga hos dem som levererar det konsumenten har att välja bland? Frågan är berättigad. Inga enkla svar finns, men om tilliten till marknadsaktörerna och myndigheterna ska kunna vidmakthållas och antalet dyra kontroller inte behöva öka, vore ökad insyn och tydlighet i hur företagen – inklusive skolkök, sjukhuskök och kök för äldreboenden – arbetar en viktig väg att gå, för att medborerliga krav på sunda produkter med korrekt märkning, lagenlig djurvälfärd och miljöhänsyn ska kunna tillgodoses.
/Helena Röcklinsberg
PS Välkommen att diskutera etiska aspekter på konsumtion (och produktion) under konferensen The Ethics of Consumption: The Citizen, The Market and The Law i Uppsala i september! /HR www.slu.se/eursafe2013
