Ännu en gång har Djurrättsalliansen filmat svenska grisgårdar, enligt egna uppgifter 15 st. slumpvis utvalda gårdar. Det är ingen uppbygglig bild av grishållning som visas på http://ettlivsomgris.se/ Budskapet är tydligt: så här ser det ut, o dessa produktionsformer stödjer var och en som köper griskött. Men, med filmen vill de, tror jag, bidra inte enbart till bojkott utan även till en skärpning av djurskyddslagen, och/eller dess tillämpning.
Vi som inte varit med får väl aldrig veta hur urvalet och själva filmningen gått till. Men det är förstås viktigt för tolkningen av dessa bilder att veta hur många gårdar som är med i filmen. För tack och lov ser det inte ut såhär i all svensk grishållning. Men, filmens poäng är troligen att om det så bara vore på en gård, är det juridiskt och moraliskt fel mot de djur som drabbas. Djurskyddslagen (1988:534) http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880534.htm är också mycket tydlig med att sjuka djur ska tas om hand: 9 § Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.
Ett generellt krav i djurskyddslagen är att 4 §: Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Att dessa lagkrav inte är tillgodoseda när en gris vadar i avföring, har bölder som utvecklats under längre tid eller inte har en torr plats att ligga på eller strö att manipulera, är knappast svårt att enas om, eller särskilt kontroversiellt. Jag vill tro att ingen lantbrukare, kontrollant eller veterinär skulle säga att det vore lagenlig grishållning.
Givet att det råder konsensus om den i filmen visade grishållningen inte är acceptabel, blir det intressant att följa den diskussion som följer. Exempel kommer att plockas fram som visar att djuren sköts lagenligt i många svenska grisstallar: suggorna har strö inför grisning, kultingar o slaktgrisar är rena o leker eller sover i halm etc., o myndigheter kommer hjälp av tydliga statistiska underlag kunna visa att detta är den vanligaste situationen. Frågan från förra filmningen kommer dock att väckas igen – hur hanterar samhällets ansvariga instanser de avsteg från lagen som sker? Innan vi vet vilka gårdar avarterna filmats på vet vi inget om vad en djurskyddskontrollant eller de som utför djurskyddsdeklarationen på varje grisgård mellan 5:e och 8:e vecka sagt. Hur såg det ut vid ett sådant besök? Har de nyligen varit på plats? Har de i så fall påtalat brister?
En punkt det inte råder konsensus om är huruvida det behövs en skärpning av lagen, eller inte, respektive om lagen redan är för sträng. Branschorganisationen Sveriges Grisföretagare menar att lagen i vissa avseenden inte leder till god djurvälfärd. De har fört samtal med Jordbruksverket och sedan ansökt och fått tillstånd av en djurförsöksetisk nämnd att genomföra ett pilotförsök i enlighet med det förslag till ’djuromsorgsprogram för svensk grisuppfödning’ de tagit fram. http://www.sverigesgrisforetagare.se/attachments/94/207.pdf Syftet är att öka produktionen och konkurrenskraften i relation till annan europeisk grisköttsproduktion. Om detta program finns mycket att säga, bland annat att det rönt tydlig kritik från veterinärt håll och forskare inom just djurvälfärd. http://gunnela.nu/2013/06/27/grisforetagarna-lanserar-djuromsorgsprogram/
Rent principiellt är det även intressant att notera att såväl de som lanserat filmen som Grisföretagarna önskar en förändring av djurskyddslagen – åt helt olika håll – men båda med motiveringen att djurvälfärden inte är tillräckligt god. Det råder alltså diametralt olika uppfattningar om vad som är ’tillräckligt gott’ för en gris i dagens Sverige. En seriöst förd diskussion om olika värderingar, hur de begrundas, hur de relaterar till vanor, traditioner och kultur, olika formuleringar av vad den ideala människa-djur-relationen innebär, liksom kring olika former för ansvarstagande vore inte skadligt. Konsensus är nog svårt att nå, men en livlig och respektfull diskussion är nog så viktig för att komma framåt.
Svenskt djurskydd räddar liv. Svenska grisar är friska till stor del tack vare svenska djurskyddsbestämmelser. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att resistenta bakterierier sprider sig i miljön eller i livsmedelskedjan. Läs gärna min blogg i ämnet http://www.gunnela.nu
Några tankar …
Det råder som du vet ett välfärdsetiskt paradigm idag. Sedan ett par hundra år tillbaka lägger, inte bara företrädare inom djuruppfödarbranschen utan även de stora djurrättsorganisationerna, huvudsakligen vikten på HUR djur behandlas. Ärligt talat, jag känner mig lite utanför den debatt som pågår. Jag vill istället ifrågasätta hela det synsätt som gör, i det här fallet, grisen till en produkt. Jag får signaler att ett skifte är på gång, men det tar tid som alla förändringar som inbegriper en förändrad syn på rättigheter.
Som jag ser det kommer exempel likt de Djurrättsalliansen avslöjat fortsätta att dyka upp med jämna mellanrum. De är bara de fulaste, mest osmakliga exemplen på att något är fel på hur vi ser på andra djur. Vi står här med våra icke-vitala, ofta mycket triviala intressen och låter dem på det stora hela konsekvent övertrumfa andra kännande djurs vitala intressen. Hur ska överhuvudtaget en gris liv ha en chans till en rättvis bedömning när de anses vara vår egendom? Sånt vi kan köpa och sälja.
Vem vinner egentligen på att diskussionen förs på den här nivån? Att forskare, djurrättsförespråkare och andra lägger fokus på behandlingen av grisarna? Och så det stora vansinnet (som förstås kommer från det starka fokus på behandlingen som råder) att göra dödandet i sig själv till en icke-fråga. Diskussionen förlorar ur sikte det faktum att det är extremt att, utan vitalt intresse, beröva en individ livet och därmed alla möjligheter att förverkliga SINA intressen. Bland människor anses det vara ett av de tyngsta straffen och det är inte en tillfällighet.
Min poäng hamnar ungefär här: Ett paradigmskifte behövs som innebär att fokus flyttas från nyttjande till det faktum ATT vi utnyttjar (medvetet ordval) andra kännande djur utan att vi behöver det.
Allt gott!
Kim