Väljer du den här utbildningen så är det en sak du måste vara beredd på – du kommer att, på lektionstid, hantera hela och delar av döda djur. Redan första terminen är det dissektioner av minkar och katter, vi fick även se fårhjärnor, hundhuvuden, kohjärtan m.m.
Förra veckan gjorde vi det jag tycker har varit värst hittills – hästhuvuden. Ett avsågat hästhuvud. Päls och pannlugg och allt. Det man inte ska glömma är att hur hemskt det än känns så måste vi lära oss, och det känns mer hemskt att låta 80 studenter öva på att endoskopera eller sätta på en munstege på levande hästar. Djuren vi får öva på har skänkts till universitetet, och det är djur som ändå skulle avlivas. De används så mycket som möjligt, och inte en del av kropparna går till spillo.
Jag är ändå otroligt tacksam över att vi får en sådan bra möjlighet att se och känna på olika strukturer i kroppen på riktigt, för när jag om några år står där vid en operation och ska assistera en veterinär så måste jag veta vad som är lever och vad som är tarmar. Då går det inte att prova och hoppas på det bästa liksom.
Finaste DSS-arna som övar på steril handtvätt. Helt irrelevant för inlägget, men det är strikt förbjudet att ta kort på dissektionerna. Vilket jag tycker är bra.