Ja, hur är en dag på polikliniken egentligen? Det är en mycket bra fråga. Otålig som jag är så vill jag ju kunna ALLT dag 1, men försöker skälla lite på mig själv och inse att det faktiskt är okej att vara lite förvirrad och kanske inte bidra med så mycket i början.
Dagen börjar i alla fall med ett litet ”möte” vid en whiteboard-tavla där dagens veterinärer och sköterskor är uppskrivna, sen blir sköterskorna uppdelade så de följer en eller flera veterinärer själv, en är på röntgen, en följer med en veterinär som gör hembesök och därmed åker iväg med en bil. Det finns alltså en grundplan, som kanske inte alltid följs, men den utgår man ifrån i alla fall.
De första patienterna kommer runt kl 9, så innan dess ska alla rum ställas i ordning, bomullstussar för att tvätta hästar med tvål och sprit görs, alla lådor fylls på med sprutor och kanyler osv. När patienterna sedan börjar komma så är det mest att hänga på veterinären och hjälpa till. Det är mycket hältutredningar som görs, och då kan man använda sig av en metod där man bedövar delar av benet som man tror att hästen har ont i, för att se om den slutar halta med bedövning – på så sätt går det att hitta ungefär var skadan sitter. För att göra detta så ska pälsen klippas och området ska steriltvättas. Förutom steriltvättar har jag fått röntga en hel del, vilket blir lite krångligt på en 500kg-häst som inte alltid vill vara stilla.
Det händer alltså en hel del, men tyvärr jobbar det bara veterinärer och djurvårdare på polikliniken, och eftersom djursjukskötare är något sorts mellanting är det lite svårt att hänga med på vad jag får och inte får göra. För det mesta är man en assistent till veterinären, vilket såklart är roligt, men inne på operationsavdelningen var det mycket mer eget ansvar. Det finns minsann fördelar och nackdelar med allt!
