Av: Pernilla Christensen, vicedekan
I tider då alternativa fakta florerar är det särskilt viktigt att vi ser till att nå ut med tydliga och tillförlitliga resultat från vår miljöanalys och forskning vid S-fakulteten och SLU. I föredragsserien ”Värt att veta” ges forskare och miljöanalytiker möjlighet att samtala och berätta om sina expertområden. Första föredraget gick av stapeln den 1 mars och de därpå följande fyra återstående sker varannan onsdag klockan 12 i biblioteket i Umeå och finns också att se på webben. Här finns mer information: http://www.slu.se/vart-att-veta. Målet med föredragsserien är att nå ut inom och även utanför SLU och därför har föredragen ett populärvetenskapligt fokus och är på svenska.
Vi måste nå ut med våra verksamheter för att vi ska kunna intressera omvärlden för vad vi gör och vad vi kan bidra med. Som många av er redan vet har anslaget till miljöanalys minskat från 20 miljoner till 10 miljoner i år och under 2018 blir det inga medel alls att fördela. De 20 miljonerna har fördelats på de 10 miljöanalysprogrammen vid SLU och utgjort en viktig resurs för en rad verksamheter. Just nu arbetar vår vicerektor med flera för att vi åter ska få dessa 20 miljoner – gärna mer! 🙂
Under 2017 är det högprioriterat att arbeta för att säkra en stabil finansering för våra verksamheter. Att tillgängliggöra kvalitetssäkrade data, resultat och analyser, visa våra intressenter på verksamhetsbredden vid fakulteten och verka proaktivt gentemot våra intressenter i att marknadsföra vår expertis och vår verksamhet, är en förutsättning för att vi ska kunna säkra en stabil finansering.
Föredragsserien är en del av marknadsföringen av våra verksamheter. I eftersnacket till det första föredraget fångade mina öron upp åsikten att SLU och S-fakulteten traditionellt alltid pratar produktion men sällan bevarande i samma andetag.
Är det den bilden allmänheten har av SLU och S-fakulteten? Är det den bilden vi vill förmedla?
Ert svar blir förhoppningsvis att vi vill visa på vår fantastiska bredd och hur vi verkligen har kompetens att ta in produktions- såväl som miljömål samtidigt och att det är det hållbara nyttjandet av den skogliga resursen som vi arbetar med.
Om ni unisont skriver under på ovanstående (vilket utgör fakultetens verksamhetsidé) – försök då svara på frågan – hur kommer det sig att man tror oss om annat?
Nästa föredrag i föredragsserien är den 15 mars 12.00 då Åke Lindelöw kommer att berätta om ”Sköna insekter – men ack så oönskade”. Vi ses då!
What image do you think the public has of SLU and the S-faculty? What image do we want to convey?
By: Pernilla Christensen, vice dean
In times when alternative facts abound, it is particularly important that we make sure to present clear and reliable results from our environmental analysis and research at the S-faculty and SLU. The lecture series ”Worth Knowing” gives researchers and environmental analysts the opportunity to discuss and share their expertise. The first lecture was held March 1 and the following four remaining take place every Wednesday at 12 in the library in Umeå and are also available to view on the Web. Here are more details: http://www.slu.se/vart-att-veta. The goal of the lecture series is to reach out within and outside SLU. We have therefore preferred a popular science focus and the lectures are in Swedish.
We must reach out and interest the outside world for what we do and what we can contribute with. As many of you already know, the allocation to environmental assessment have fallen from 20 million to 10 million this year and in 2018 there will be no funds at all to distribute. The 20 million has been allocated to the 10 environmental programs at SLU and has been an important resource for a range of activities. Our vice principal and others are working hard so that we will once again get those 20 million – preferably more! 🙂
During 2017, it is a high priority to work to ensure stable financing for our operations. To make available quality-assured data, results and analysis, to show our stakeholders all the great things we can do and to work proactively towards our stakeholders in promoting our expertise is essential for us to be able to ensure stable financing.
The lecture series is part of the promotion of us and what we do. In the after talk to the first lecture I overheard the opinion that the SLU and the S-faculty traditionally always talking production but rarely preservation in the same breath.
Is that the picture the public has of SLU and the S-faculty? Is that the image we want to convey?
Your answer will hopefully be that we want to show everything that we do and how we really have the skills to take in production as well as environmental goals simultaneously. It is sustainable use of the forest resource that we work with.
If you subscribe to the above (which represents the faculty’s mission) – then try to answer the question – how is it that the outside world sometimes believe us otherwise?
The next lecture in the lecture series is March 15 12:00 when Åke Lindelöw will talk about ”Beautiful insects – but oh so unwanted.” See you then!
”Vi” är bland de bästa i världen! Detta gäller skogsforskningen i Umeå http://daglindgren.upsc.se/Energi/Skogsforskningshuvudstad.pdf , Sverige i allmänhet vid internationella jämförelser https://www.weforum.org/agenda/2017/01/why-sweden-beats-most-other-countries-at-just-about-everything? och https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2017/03/20/the-world-happiness-report-is-out-and-the-u-s-has-fallen-sad/?utm_term=.65fb8e69180e&wpisrc=nl_&wpmm=1 ; S-fakulteten https://blogg-test.slu.se/dekaner-sfak/2016/10/31/topplacering-for-skogsfakulteten/ och SLU. Jag anser skogsfakultetens dekaner och SLUs rektorer varit bra och duktiga människor med goda målsättningar.
Men ändå är ”vi” så dåliga så att jag tror det leder till civilisationens och artens under-gång inom drygt hundra år!
Mycket går ut på att sälja till omvärlden att ”man” är bra och att detta garanteras genom åtgärder och ageranden av företrädare. Denna grundläggande attityd till världens verksamhet tror jag kan leda till civilisationens undergång genom att världsproblemen inte analyseras tillräckligt djupt och ödmjukt, och de som kan ge kvalificerade opartiska kommentarer undviker det. Det kanske har gått bra hittills, en orsak är att där det gått dåligt har där det gått hyggligt tagit över, men världen är nu för global och sårbar för att detta säkert skall lyckas i framtiden.
Något som borde vara en grundsten för ett universitet är en bra diskussion. En form är diskussion mellan forskningens utövare, ni får ta mitt ord på att detta lämnar mycket övrigt att önska. Dekanbloggen är ett exempel på är diskussion mellan ledning och med-arbetare på bloggen, fakultetens kommunikatör uppmanar till kommunikation ” We hope you´ll read and comment on them.”. Men statistik över dekanbloggen antyder ett stort ointresse för att diskutera frågorna. De nio senaste bloggartiklarna (sedan oktober) ser jag på fram till igår (den här kommentaren inte inräknad). Två av nio har kommenterats. Av sammanlagt fyra kommentarer kom tre från mig (fram till idag blir det fyra mot en i min favör).
Om man sedan tittar på vad det resulterat i så föreslogs en forskarpub med två olika in-ledningar om samma ämne vilket stöddes av en kommentar och jag erbjöd mig ställa upp som den ena om man kunde finna en lämplig ”motdebattör” (vilket fakulteten tydligen inte lyckats med). Upplägget blev inte exakt detta men bra och relevanta föredrag fast kanske väl mycket ”toppauktoriteter” och ”eniga”. Denna typ av föredragningar på ”skogis” har väl fakulteten alltid haft. Förelåg ambition att nå ut till ”allmänheten” borde det väl förläggas till stadbiblioteket/väven. Åtminstone allmänheten och politikerna i Umeå borde bearbetas med (det riktiga) budskapet att skogsforskningen i Umeå är världsbra och något för lokala politiker och allmänhet att slå vakt om.
Generella fördömande av alternativa fakta och kunskapsresistens anser jag Universitet skall ligga ganska lågt med, eftersom det faktiskt är Universitetens uppgift att ge utrymme för alternativ till vad som är vedertaget. Koncepten missbrukas ofta genom att sätta trösklarna för lågt och mycket av vad som genomsyrar vårt samhälle (som religiösa föreställningar) tycker jag är accepterad kunskapsresistens. Samlevnad och ödmjukhet för egna skyddslappar verkar bättre. Däremot skall ju inte Universiteten uppmuntra till sådant, men jag tycker vi lever upp till rimliga krav med våra inbjudna.
Om miljöanalys skärs ned ogillar jag det och finner det oberättigat och ökar riskerna för framtiden. Men en orsak är att jag inte tycker Artdatabanken har levt upp tillräckligt till vetenskapsförnuft, och någon annan kan ju dela den uppfattningen.
Artikelförfattaren skriver ” I eftersnacket till det första föredraget fångade mina öron upp åsikten att SLU och S-fakulteten traditionellt alltid pratar produktion men sällan bevarande i samma andetag.” Jag anser orsaken är effektiv marknadsföring för be-varande och misstänker att det är tvärtom, fakulteten borde ha en utredning av frågan som man kunde hänvisa till. Ämnet är just vad jag erbjöd mig att argumentera omkring, men fakulteten föredrar att föra vidare vad som viskas till ledningen istället för öppen debatt. Här kunde fakulteten faktiskt agera bättre…
Nu orkar jag inte skriva mer eller bearbeta bättre…
Fakultetens kommunikatör uppmanade för ett dygn sedan än en gång till kommentar och diskussion. Vad jag kan se leder jag över resten av fakulteten med nu en faktor fem att hörsamma uppmaningen. Diskussion i olika former är viktigt och det är fakulteten dålig på, liksom att föra ut budskapet till allmänheten (Umeå Universitets annonsering för motsvarande aktiviteter inriktade på allmänheten ser jag, ”skogis” skulle jag inte sett om jag inte var på utsändningslistan.)
Men nu hade fakulteteten nyligen en bra dag om ”Is the Swedish forest a carbon sink or source?” see #SinkOrSource på twitter. Jag fick klart för mig att forskarna inte förstår skeendet på den troligen viktigaste försöksytan och att det finns all anledning att vara ödmjuk att inse att forskarna inte förstår så bra de drivande krafterna. ”Vi vet fortfarande inget, men på ett högre plan”. Däremot tycker jag forskarna faktiskt har goda skäl att påstå att den svenska skogen idag (med ökande virkesförråd) är en sink och det är svårt att se att någon faktiskt klart sa detta.
Det är väl klart att på några decenniers sikt är minskande avverkning och ökat träbyggande ett sätt att öka sänkan. Forskningen borde bättre precisera möjligheter därutöver. Därför ställde jag frågan (elektroniskt, jag håll tyst muntligt, tycker det är lättare att förklara sig elektroniskt) ”hur kan fastläggningen av kol öka givet virkesuttag och användning konstant?” Men fick inget svar. På denna för skogsvetenskapen centrala fråga. Det var en retorisk fråga avsedd att påverka skogsforskningen att syssla mer med för vår överlevnad centrala problem vid sidan om att öka den grundläggande förståelsen, som ändå aldrig blir särskilt bra.
Någon reaktion på de försök att diskutera som jag alltså är fem gånger så bra som resten av fakulteten har jag inte fått. S-fakulteten borde vara mer inriktad på för forskningen central diskussion än så.
Vid en granskning av den på webben tillgängliga inspelningen så måste jag ta tillbaks. Det framkom klart att det är några kvalificerade forskarens klart uttalade uppfattning att den svenska skogen nu är en kolsänka.
Det framkom också att det råder stor tveksamhet bland kvalificerade forskare hur politikerna och EU avser att implementera detta på ett bra och kunnigt sätt.
Seminariet om Skogsdöd och sjöförsurning – var kalkningen rätt väg att gå? 29/3 annonserades faktiskt ut på twitter knappt ett dygn innan, men inte från SLU, utan från LRFs expert med info till @SLUmiljoanalys , vilket åter troliggör att fakulteten inte anstränger sig så mycket att nå ut till en vidare krets inklusive allmänheten, det är mer för att internt troliggöra att något görs.