Av: Ann Dolling, vicedekan
Jag jobbar med att ta fram och försöka implementera skoglig utbildning för våra nysvenskar. Målet med utbildningen är att några av alla de nyanlända ska komma in i ett socialt och kulturellt sammanhang, hitta ett jobb och bosätta sig på landsbygden. Och då är ett jobb i skogssektorn en väg till detta. Skogen finns som bekant in på knuten i landsbygdsamhället. Långsiktigt är det också ett mål att rekrytera till våra skogliga utbildningar på alla nivåer. Från naturbruksgymnasiet till SLU. Det är en del i arbetet att få en jämställd skogsfakultet som speglar det övriga samhället. Lika många kvinnor som män, samma andel utrikes födda som i resten av samhället. Många av de asylsökande och nyanlända har inte har någon erfarenhet av skog eller skogsbruk. Att intressera dessa människor för något helt okänt är inte helt enkelt. Hur gör man då? Det handlar om att ha en röd tråd av skog från asylboendet, vidare till SFI-utbildningen och till naturbruksgymnasiet för att sedan kanske ta steget till SLU eller kanske använda en tidigare högskoleexamen som kompletterats med nya kunskaper om skogen. Det handlar om att göra enkel utbildning med skogs- och studiebesök och visa upp vad skogen är.
Förra månaden var jag med och undervisade på kursen Nature based interventions, en kurs i mastersprogrammet Outdoor Environments for Health and Well-being och som har sin hemvist på LTV-fakulteten. Vi hade en kursträff här i Umeå, med webbaserat material, exkursioner och övningar. Det var jättekul! De jag mötte var en helt annan målgrupp än de jag möter på Skogis i vanliga fall. Studenterna på mastersprogrammet hade en skiftande bakgrund, allt från landskapsarkitektstudenter till biomedicinska analytiker, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Eftersom mastersprogrammet handlar om utomhusmiljöer så är ju alla intresserade av att vara utomhus och har då en grundläggande kunskap om vad en hållbar skog är. Trodde jag! Men så var inte fallet. Då uppstår frågan, är det fel på dem som inte kan eller på mig som trodde att de kunde?
Vi är många som funderar på varför så få söker till de skogliga programmen vid fakulteten och hur vi ska göra för att få fler att välja att läsa till skogs- eller jägmästare. I nationella skogsprogrammet ropas det efter mer marknadsföring. Men vilken marknadsföring ska det vara? Och hur når den fram? När det gäller att ”sälja in” skogen och skogssektorn för de nyanlända så är det självklart att börja från grunden och göra det enkelt genom utbildning där de nyanlända befinner sig. När det gäller våra i Sverige födda ungdomar pratas det om att sälja konceptet naturresurs och hållbarhet för att ”skog” är för tråkigt. Då ställer jag frågan:
Är det fel på dem eller oss? Kan det vara så att det är fel på oss; alla vi som är i skogssektorn? Kanske överskattar vi våra ungdomars kunskap om naturresurser och hållbart nyttjande.
Precis som jag gjorde med studenterna som inte hade skoglig bakgrund. Kanske underskattar vi skogens betydelse? Kanske behöver vi en lika enkel utbildning för våra svenska ungdomar som vi behöver för våra nyanlända? Jag ställer frågan men lämnar svaret öppet…
”Selling” the forest
By: Ann Dolling, vice dean
I’m developing and try to implement forestry training for our newcomers. The goal with the training is to have newcomers integrated in a social and cultural context, to find a job and settle down in the countryside. A job in the forestry sector is one way to this. The forests are notoriously on your doorstep in the rural society. In the long term, the aim is also to recruit to forestry education at all levels. From the Naturbruksgymnasium to SLU. It is part of our efforts to obtain an equal forest faculty which mirrors the rest of society. The same amount of women as men, the same proportion of foreign-born people as in the rest of society. Many of the asylum seekers and newcomers do not have any experience of forests and forestry. To have these people to be interested in something completely unknown is not easy. How do you have them interested? It’s about having a read thread of “forest” from the asylum accommodation, on to the SFI program and to the Naturbruksgymnasium. Then, maybe take the step to SLU or maybe use a previous university degree, supplemented by new knowledge about the forest. It is about making simple training with forests- and field trips and show what the forest is.
Last month, I taught in the course Nature based interventions, a course in the master’s program Outdoor Environments for Health and Well-being and residing on the LTV faculty. We had a class meeting here in Umeå, with web-based material, field trips and exercises. It was really fun! The students were a very different group compared to those I normally meet at Skogis. The students in the master’s program had a diverse background, ranging from landscape architect students to medical technologists, physiotherapists and occupational therapists. Since the master’s program is all about outdoor environments’ all students are interested in outdoors, and have a basic understanding of what sustainable forestry is. I thought! But that was not the case. Then the question arises, whose fault is that they don’t know anything about forests, theirs or mine?
Many of us reflects about the fact that there are so few applying for the forestry programs at the faculty and what to have been done to get more people to choose forestry education. In the National forest program they call for more marketing. But what kind of marketing should it be? And how to reach out? When it comes to ”selling” the concept of forest and the forestry sector to the new arrivals, it’s obvious to start from scratch and do it easily through training in the spot where the new arrivals are. When it comes to our young people born in Sweden, we talk about selling the concept of natural resources and sustainability, since “forest” is too boring.
Then I ask: who is wrong, the youngsters or we? Maybe it’s us; all of us who are in the forest sector? Maybe we overestimate our young people’s knowledge about natural resources and sustainable use.
Just as I did with the students without forestry background. Perhaps we underestimate the importance of “forest”? Perhaps we need an equally simple training for our young Swedish people that we need for our newcomers? I ask the question but leave the answer open…