Nytt läsår och nya studenter på våra program

Av: Anders Alanärä, vicedekan

Som de flesta läsare av dekanbloggen känner till så har vi på fakulteten med viss oro sett fram emot höstens intag av nya studenter. Vi har haft ett vikande söktryck till våra yrkesprogram – skogsmästare och jägmästare – de senaste åren. Prognosen var att vi inte skulle fylla alla platser på programmen.

Förra veckan var det upprop och till vår glädje blev resultatet bättre än vad vi vågat hoppas på. Till uppropet på skogsmästarprogrammet kom 48 stycken studenter vilket innebär att vi fyller programmets 45 platser. Motsvarande siffra för jägmästarprogrammet var 81 studenter vilket gör att vi precis fyller programmet. Kom ihåg att vi på uppropet för jägmästare för ett år sedan endast hade 61 studenter på plats.

Tyvärr är det så att andelen kvinnor minskat bland de nyantagna. På skogsmästarprogrammets upprop var det 15 % kvinnor och på jägmästarprogrammet lite drygt 30 %. Därmed bryter vi en positiv trend under de senaste åren.

I samband med uppropet delade vi ut en nybörjarenkät i syfte att ta reda på vart studenterna i huvudsak växt upp, vilka fritidsintressen de har, samt framförallt hur dom fått information om våra program. Den senare frågan är i syfte att fånga upp om de marknadsföringsinsatser vi genomförde under våren haft någon inverkan på söktrycket. Denna analys är i nuläget inte färdig utan jag får be att återkomma med det resultatet senare.

Vad är det då för typ av studenter som söker våra utbildningar? Bland skogsmästarstudenter kommer 30 % från så kallad mellanstora städer (27000–90000 invånare), 37 % från storstäder eller storstadsregioner, samt 34 % från landsbygd eller glesbygd. Bland Sveriges landsdelar var fördelningen relativt jämn; 38 % från Norrland, 34 % från Svealand och 28 % från Götaland. Dom rekryteringsmässigt viktigaste länen var Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm, samt västra Götaland.

Jägmästarstudenterna kommer i relativt stor utsträckning från storstäder och storstadsregioner (52 %). Relativt få kommer från mellanstora städer (9 %), medan landsbygd och glesbygd står för en betydande andel (39 %). Bland landsdelarna dominerar Norrland med 56 %, följd av Götaland med 27 % och Svealand med 17 %.

En jämförelse över tid, från 1954-77 när utbildningen låg i Stockholm till idag, ger en trend med ökat antal studenter från Norrland och motsvarande minskning från Svealand.

Antalet studenter från Götaland ligger däremot relativt stabilt på ca 30 % under hela perioden. De viktigaste länen för jägmästarprogrammet var Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, västra Götaland, Gävleborg, samt Stockholm.

Sammantaget kan man säga att rekryteringen till våra program geografiskt skiljer sig något, men gemensamt är att det finns stora luckor i delar av landet där skoglig kompetens borde vara viktig. Jag kan inte säga att årets resultat skiljer sig särskilt mycket utan problemen har funnits under en lång tid. Kort och gott kan man säga att en breddad rekrytering fortsatt kommer att vara prioriterad från fakulteten.

 

New school year and new students in our programs

By: Anders Alanärä, vice dean

As most readers of the Dean Blog knows we have at the faculty with some concern looking forward to this autumn’s intake of new students. We have had a declining number of applicants to our professional programs – jägmästare and skogsmästare – in recent years. The forecast was that we could not fill all the seats on the programs.

Last week was the call and to our delight the result was better than we had dared hope for. 48 students came to petition for the skogsmästarprogrammet, which means that we fill the program’s 45 seats. The corresponding figure for jägmästarprogrammet was 81 students, which means we just fill the program. Remember that we on the call for jägmästare a year ago only  had 61 students present.

Unfortunately, the proportion of women declined among new enrollments. This year, only  15%  were women on the skogmästarprogrammet and on jägmästarprogrammet little over 30%. Thus, a positive trend in recent years is broken.

In connection with the petition we distributed an entry-level survey in order to find out where students are mainly grown up, what hobbies they have, and especially how they got information about our programs. The latter issue is in order to catch up on the marketing efforts we undertook in the spring had an impact on the number of applications. This analysis is currently not finished, and I must will have to come back with result later.

What then is the type of students who apply for our programs? Among skogsmästarstudenter comes 30% from the so-called medium-sized cities (27,000 to 90,000 inhabitants), 37% of large cities or metropolitan regions, and 34% from rural or sparsely populated areas. The distribution was relatively even; 38% from North Sweden, 34% and 28% Svealand from Götaland. The significant recruitment areas,  in terms of counties, are Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm and Västra Götaland.

In relatively large extent, jägmästarstudenterna come from the bigger cities and metropolitan areas (52%). Relatively few come from small cities (9%), while rural and sparsely populated areas account for a significant proportion (39%). Among parts of the country northern Sweden dominates with 56%, followed by Götaland 27% and Svealand by 17%. 

A comparison over time, from 1954-77, when the program was in Stockholm until today, gives a trend of increasing number of students from northern Sweden and corresponding reduction of Svealand.

The number of students from Götaland remained relatively stable at about 30% throughout the period. The main counties for jägmästarprogrammet was Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg, and Stockholm.

Overall, one can say that recruitment to our programs geographically is slightly different, but common is that there are large gaps in parts of the country where forestry skills should be important. I cannot say that this year’s results is very different and the problems have been around for a long time.  In short, one can say that a broader recruitment will continue to be a priority of the faculty.