Av Anders Alanärä, vicedekan utbildningsfrågor
Historiskt sett har söktrycket till våra skogliga utbildningar, jägmästare och skogsmästare, varit högt. Under större delen av 1990-talet var det över 200 förstahandssökande till jägmästarprogrammet. Under senare tid har dock antalet fallit snabbt, från 166 stycken under 2010 till endast 98 förstahandssökande hösten 2015. Vid uppropet i höstas kom endast 60 studenter, vilket gör att vi är långt från att fylla programmets 80 platser. Söktrycket till skogsmästarprogrammet ser i dagsläget bättre ut. I höstas hade vi 1,7 förstahandssökande per plats. Det höga söktrycket är dock delvis ett resultat av att vi förra läsåret hade 32 platser på skogligt basår med platsgaranti till skogsmästarprogrammets 45 platser. Detta läsår har basårsplatserna halverats och vi befarar att befintligt studentunderlag nätt och jämt kommer att fylla programmet.
Har vi legat på latsidan när det gäller marknadsföring av programmen och arbetet med studentrekrytering? På den frågan får jag nog svara på ja och nej.
Skogsmästarskolan har under lång tid vart mycket aktiva med att jobba med marknadsföring och har en bra dialog med naturbruksgymnasierna där de flesta studenter kommer från. Här är nog snarare problemet att inte tillräckligt många ungdomar söker till naturbruksgymnasiernas skogliga program. Därav följer ett stort behov av skogligt basår så att studenter med annan gymnasieutbildning kan nå de förkunskaper som behövs.
På jägmästarsidan får vi nog svara ja på frågan, vi har inte varit tillräckligt aktiva med rekryteringsinsatser de senaste åren. Jag skall inte bli långrandig och försöka förklara varför det blivit så utan snarare lyfta fram det intresse och engagemang som växt fram under vintern bland våra studenter, lärare och den nya fakultetsnämnden. Några exempel på ”akuta” åtgärder vi jobbar med. Vi har idag ett 20-tal studenter från skogs- och jägmästarprogrammen som innan den 15 april (sista ansökning till universitet) ska besöka sina gamla gymnasieskolor för att berätta om programmen. Vi har också ökat vårt deltagande i olika studentmässor. Våra studenter kommer att efter den 15 april att kontakta alla som sökt våra program för att försöka motivera dom att tacka ja till sina platser.
Det viktigaste av allt är dock att vi sätter en organisation som kan jobba med rekryteringsfrågor i framtiden. Här ingår ett stort arbete med att förbättra våra hemsidor så att ungdomar som är intresserade får den information de behöver.
Avslutningsvis kan man undra över varför intresset för skogliga utbildningar minskat de senaste åren. Det är ingen tvekan om att arbetsmarknaden för skogliga akademiker är mycket bra idag och bedöms så vara inom överskådlig framtid. Samhället behöver alla de studenter vi utbildar. Vi vet att många av våra studenter historiskt är uppväxta på landsbygd och i områden där skog och skogsbruk är en naturlig del av vardagen. Den demografiska utvecklingen pekar dock på att alltfler av framtidens ungdomar kommer att växa upp i storstäder och storstadsregioner. I dessa delar är inte kopplingen till skogen lika självklar. I framtiden måste vi rikta blickarna mot storstadsregionerna när det gäller studentrekrytering. Det kommer att bli en stor utmaning.
Why do so few take forestry education?
By Anders Alanärä, vice dean, education at basic and advanced levels
Historically, the number of applicants to our forestry programs, foresters, Forest Engineer, each loudly. During most of the 1990s, there were over 200 first-choice applicants to jägmästarprogrammet. Recently, however, the number has fallen rapidly, from 166 in 2010 to only 98 first-choice applicants autumn 2015. Last fall, only 60 students started their training, which means that we are far from the program’s 80 seats.
In skogsmästarprogrammet the situation is better. Last fall, we had 1.7 applicants per place. The high number of applications, however, partly a result of our last school year had 32 seats in the ”forestry base year” with a guaranteed place in skogsmästarprogrammets 45. This year, the base year seats have shrunken to half and we fear that existing student base barely will fill the program.
Have we been lazy when it comes to marketing programs and work with student recruitment? To that question, I might answer yes and no.
Smogsmästarprogrammet have since long been very active in working with marketing and have a good dialogue with the naturbruksgymnasier where most students come from. Here, the future problem is probably that not enough young people study at the naturbruksgymnasier. Hence the need of a ”forestry base year” so that students with secondary education can attain the knowledge needed.
On jägmästarsidan we’ll probably answer yes to the question, we have not spent enough active recruitment efforts in recent years. I will not be long-winded and try to explain why it has become so, but rather to highlight the interest and commitment that emerged during the winter of our students, teachers and the new Faculty. Some examples of ”emergency” measures we’re working with. Today we have some 20 students from the forestry and jägmästarprogrammen that before April 15 (deadline for applications to the University) will visit their old secondary schools to talk about the programs. We have also increased our participation in various student fairs. Our students will be after 15 April to contact everyone who sought our programs to try to motivate them to say yes to their seats.
The most important thing is that we put together an organization that can work with recruitment issues in the future. This includes a major effort to improve our websites so that young people who are interested in getting the information they need.
Finally, one may wonder why the interest in forestry programs declined in recent years. There is no doubt that the labor market for graduated forestry students are very good today and is expected to be so in the foreseeable future. Society needs all the students we educate. We know that many of our students historically have grown up in rural areas and in areas where forests and forestry is a natural part of everyday life. Demographic trends indicate, however, that more and more of the future of young people will grow up in big cities and metropolitan regions. In these parts is the connection to the forest as obvious. In the future, we must turn our gaze towards the metropolitan areas in terms of student recruitment. It will be a great challenge.
Jag har varit professor i skogsgenetik vid fakulteten 1977-2009. Under drygt 30 år har jag varit den formellt högsta auktoriteten i landet för de svenska skogarnas genetik, en mycket viktig skoglig aspekt.
När det gäller den mer tillämpade aspekten – skogsträdsförädlingen – som jag varit mest intresserad av – anser jag Sverige ligger mycket bra till i världen både för forskning och tillämpning.
Men det har varit hopplöst att rekrytera svenska jägmästare till SLU-genetiken. Vi blev bra ändå.
Vad vill jag säga med detta? Jag exemplifierar att det inte är så förtvivlat viktigt med skoglig utbildning för utvecklingen av skogen.
Det är nu precis trettio år sedan Tjernobyl flög i luften. När det var 25 år sedan så hade jag just gått i pension och uppfattade mig nästintill mobbad av SLU så jag gick tillbaks ett steg i karriären där jag fick min första forskarutbildning – strålningsbiologi och min basutbildning – fysik och räknade ut antalet dödsoffer. Jag markerade 30-årsdagen med att toppa SLUs forskarblogg med en kommentar om detta https://blogg-test.slu.se//hur-manga-doda-efter-tjernobyl/ Den bästa skattningen som gjorts tycker jag, andra skattningar är så politiskt influerade och avgränsade. Första länken är till VK där jag direkt presenterar mig som strålningsbiolog.
Min grundutbildning är fysik, sedan beslöt jag mig att fokusera på ”strålningsfysik” och därifrån gick jag på kort tid den bredaste vägen utan egentliga självständiga beslut till den högsta auktoriteten i skogs genetik trots att jag aldrig studerat skog eller genetik.
Med detta sagt att det kan bli en bra skog även om intresset för skoglig utbildning är beklagligt låg.
Fast när jag väl börjat med skog blev jag skogstokig och känner mig nu som i fronten när det gäller att sätta sprutt på skogen för framtida generationer. Om du tittar i kommentarlistan på så pekar en på där jag tycker skogsfolket är för mjäkigt mot de som anser skogsbruket är ett hot mot arterna. Hotet överdrivs kraftigt i den gröna propagandan även på EU nivå, men det törs knappast jägmästarna i skogsnäringstoppen säga. Det är bara jag som egentligen törs sticka ut huvudet. Jag som tänker mest som en fysiker och sätter logik före biologi! Fast det leder till bättre skogar!