Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkor
Idag på internationella kvinnodagen vill jag lyfta fram två kvinnliga förebilder som satt avtryck i det svenska skogsbruket. Det är Monika Stridsman och Marianne Eriksson som båda tog ut sin jägmästarexamen 1976. Jag vill dela med mig eftersom de är förebilder för mig och för att synliggöra dem för fler. Kanske särskilt för den yngre generationen.
Varför? Helt enkelt för att visa att kvinnor kan och för att visa på den potential som finns. En potential och resurs som vi inte utnyttjar fullt ut när vi inte lyckas rekrytera lika många kvinnor som män till våra skogliga utbildningar eller till arbete i skogsbruket. Det blir allt bättre men det går långsamt, alldeles för långsamt.
Monika Stridsman: Jag hörde talas om Monika när jag läste till jägmästare. Monika var revirförvaltare på Domänverket i Jokkmokk. Hon förde bl a dialog med samerna om renskötsel och skogsbruk. Det lät spännande men kändes väldig avlägset för mig. Frågan är om inte Monika var den första kvinnliga revirförvaltaren? Från Jokkmokk bar det av till Naturvårdsverket i Stockholm som enhetschef och därefter till WWF som generalsekreterare. Därefter började Monika på Skogsstyrelsen som regionchef för att slutligen bli generaldirektör där. Nu har hon just klivit av posten och kommer att ägna sig åt bl a styrelseuppdrag. Monikas väg genom arbetslivet visar att det går att jobba brett med natur och skog som jägmästare.
Marianne Eriksson: Marianne började som lärare på skogsbruksskola, jobbade med utbildning, rådgivning och information på Skogsvårdsstyrelsen och var regionchef på LRF i tio år innan hon för nio år sedan började på LRF Skogsägarna. Hon har hela sitt yrkesliv ägnat sig åt att påverka kunskap och attityder i/om/till skogsbruk. När det har handlat om att lyfta fram kvinnorna i skogen och de kvinnliga nätverken så kommer hennes namn alltid upp och hon har fungerat och fungerar som förebild för många i Skogssverige. Så hon har blivit en del av min värld och har gjort avtryck utan att jag träffat henne.
Det är först nu som jag har träffat Monika och Marianne för första gången och fått tillfälle att prata lite med dem. Inte desto mindre roligt att då upptäcka att dessa förebilder dessutom är två glada, kloka, eftertänksamma och beslutsföra men inte det minsta ”macho” kvinnor. Trots alla år i en mansdominerad bransch.
Female role models
By: Ann Dolling, vice dean
Today on International Women’s Day, I want to highlight two female role models who have had impact in Swedish forestry. It is Monika Stridsman and Marianne Eriksson, who both took their “jägmästarexamen” in 1976. I want to share these role models to make them visible to more people. Especially the younger generation.
Why? Simply to show that women can and to show the potential that exists. A potential and resource which we do not fully take advantage of when we do not manage to recruit as many women as men for our forestry programs or to work in the forestry sector. It is improving, but slow, far too slow.
Monika Stridsman: I first heard about Monika when I was studying forestry to become “jägmästare”. Monika was district forest officer at the Domänverket in Jokkmokk. She led among other things, dialogues with the Sami about reindeer herding and forestry. It sounded exciting but felt very distant to me. The question is whether Monika was the first female district forest officer ever in Sweden? Monika went from Jokkmokk to the Swedish Environmental Protection Agency in Stockholm as head of unit and then to the WWF as General Secretary. Then she began at the Swedish Forestry Agency as Chief Regional Forester to finally become Director General. She has just completed her time as a Director-General and will among other things work with directorships. Monika’s path through works shows that it is possible to work with nature and forest in a broad perspective as a “jägmästare”.
Marianne Eriksson: Marianne began as a teacher at the “forestry school”, worked with education, consulting and information on the Swedish Forestry Agency. She was the Regional Director of the LRF for ten years before she, nine years ago, started to work for the Federation of Forest Owners. She has dedicated her entire career trying to influence knowledge and attitudes in/on/for forestry. When highlighting women in the forestry and women’s networks her name always appears, and she has served and serves as a role model for many people in the forestry sector. Although I had never met her she has become a part of my world and has made a large impression.
It is most recently I have had the opportunity to meet Monika and Marianne for the first time and to talk to them. It was very pleasing to find that these role models also is two cheerful, wise, prudent and resolute but not the least ”macho” women, despite all the years in a male-dominated sector.
1 kommentar