Hur kan man planera en mänsklig stad? Vilka perspektiv behöver lyftas och vilka grupper får sällan sina röster hörda? Här kommer några inspel från konferensens sista dag som handlade om barnens och de äldres perspektiv, Rättviseförmedlingens jobb för ett mer jämställt samhälle, gentrifiering och sist men inte minst ett inlägg från Gehl arkitekter om de öppna ytorna som bas i stadsplaneringen!
Att jag skriver så mycket om den här konferensen är inte bara för att den var intressant, utan för att den faktiskt speglar många av de ämnen och frågor vi tagit upp i höstens kurser så långt- fast ur lite andra infallsvinklar! Orkar du hänga med en stund till?
Mats Lundström, arkitekt och forskare på KTH lyfte upp hur städerna kan planeras ur ett äldreperspektiv. Gruppen äldre är självklart inte en homogen grupp, men många utmaningar finns kopplade till människans åldrande och han betonade hur att ett äldreperspektiv ofta saknas i samhällsplaneringen. De äldre (här definierade som 65+ ) förväntas öka med ca 30 % till 2050, ett faktum som också behöver inkluderas i planerandet av våra samhällen och städer, enligt Mats. Han belyste vad han kallade människans fyra åldrar och att vi borde se stadsplaneringen som en möjlighet att förlänga den tredje åldern, den åldern där vi är självständiga friska pensionärer (se bild). WHO har tagit fram en guide för hur man kan planera en åldersvänlig stad om du är nyfiken. Mer om Mats projekt ”sthlm senior city” kan du läsa här.
Från ett äldreperspektiv till ett barnperspektiv. Eller borde vi snarare prata om barnens perspektiv? Bara formuleringen i sig ger ju begreppet en annan innebörd.
Lisa Klingwall som jobbar som stadsplanerare i Stockholm stad med fokus på barnens perspektiv poängterade gång på gång hur viktigt det är att vi vuxna söker upp barnen, lyssnar på dem men också återkopplar när de fått vara med i processen – hur har de vuxna lyssnat och inkluderat deras önskemål?
Seger Yilmaz från Rättviseförmedlingen förde en viktig och välbehövlig diskussion. Hon diskuterade jämställdhet i samhället och hur vår bild av vem som är kompetent och är värd att lyssna på, påverkas av sådant som vem som skriver nyheterna eller vilka experter som tillåts uttala sig. Inte direkt förvånande visade hon på siffror som att ca 76 % av nyheterna skrivs av män och att ca 80 % av de expertutlåtanden i media, görs av män.
Hon nämnde argumentet som så ofta lyfts fram vid rekrytering, att ”vi kunde inte hitta några kompetenta kvinnor” är så felaktigt. Du hittar den du förväntar dig att hitta, menade hon. Seger Yilmaz argumenterade bland annat för hur vi behöver börja titta utanför våra egna nätverk om vi ska jobba för en mer jämställd rekrytering. Rättviseförmedlingen är en ideell organisation som rätt och slätt gör listor. Listor med hjälp av sociala medier för att hitta kompetenser av olika slag, för att hitta dem som inte redan tillhör ”den vanliga normen”. Ta en titt på deras hemsida eller på deras sida på Facebook om du vill veta mer.
Gentrifiering var ett väntat tema som också togs upp. Catharina Thörn, forskare på Göteborgs universitet och författare till boken ”Den urbana fronten: en dokumentation över makten över staden”, var en av tre forskare som pratade om den här frågan. Hon återkom flera gånger till Bruntlandrapportens formuleringar och att vi måste återknyta hur vi planerar utifrån människans behov. Ofta beskrivs gentrifiering som en naturlig förändring utav staden, men hon argumenterade för att gentrifiering är ett resultat av politik och en fråga om demokrati. Det är viktigt att den här diskussionen förs och att medvetandegöra planerare och andra aktörer om risker med att bygga nytt eller förnya befintliga områden. Men samtidigt är det också svårt, hur ska vi hantera det här i praktiken utan att hamna i ett status quo där vi inte gör något alls i städerna? Och utan att debatten blir partipolitiskt färgad? Det skulle vara intressant att höra om det finns några exempel där man faktiskt lyckats.
Som avslutning på hela konferensen höll Helle Søholt, VD på det danska företaget Gehl arkitekter (som startades upp tillsammans med forskaren Jan Gehl, känd för sin forskning om människans rörelser i det offentliga rummet) i ett föredrag som fick hela publikens odelade uppmärksamhet! Gehl arkitekter jobbar världsomspännande med stadsplanering utifrån de offentliga och öppna ytorna i staden och hon argumenterade för att det är utifrån de ytorna vi ska börja planera resten av stadens eller stadsdelens strukturer, inte tvärtom! Har ni möjlighet att någon gång få lyssna till henne så ta den chansen. Vilken inspiratör!
Tack för att du läser och hoppas inläggen kunnat bidra med lite inspiration! Är du mer nyfiken på konferensens presentationer kan du hitta dem här.