Hemma igen efter en halvdag i fält i strålande solsken på Brunnshög följt av två föreläsningar på Lunds kommun. Blev en härlig och informationsrik dag (och så kom jag hem i ett par fler nyanser av rött- ibland är det dumt att glömma solkrämen)!
Brunnshög är den nya stadsdel som planeras i nordöstra delen av Lund tillsammans med den spårväg kommer sträcka sig från Lund C genom Brunnshög för att sluta vid MAX IV och ESS, de stora forskningsanläggningarna i nordöst. Än så länge är ingenting byggt, men första spadtaget ska tas redan i oktober i år. Det var framförallt intressant att höra om kommunens visioner för området, hur de arbetar med utvecklingen men också att se hur området ser ut idag, innan all exploatering tar fart!
Projektet är intressant på många sätt. Genom spårvägen och den nya stadsdelen vill man satsa på det s.k. Kunskapsstråket som går genom norra Lund. En stadsdel med fokus på innovation, som lockar forskare från hela världen, som skapar mötesplatser för näringsliv och studenter, en blandstad som både rymmer bostäder, skolor och arbetsplatser. Kommunen har visioner om att minska koldioxidpåverkan genom att stadsdelen ska vara självförsörjande på energi och att staden ska bli en levande stad med människan i fokus.
Ytterligare en vision handlar om att att balansera den ”goda jorden”. Den nya stadsutvecklingen tar nämligen en hel del produktiv jordbruksmark i anspråk (Skånes jordbruksmark räknas faktiskt som Sveriges men också norra Europas bästa åkermark). Samtidigt ökar jordens befolkning och frågan om hur vi ska försörja alla människor med mat är en ytterst aktuell fråga, inte minst med tanke på de klimatförändringar vi står inför. Så det är inte helt irrelevant att fundera över om det verkligen är helt rimligt att bygga bort så bra jordbruksmark som man faktiskt gör? Och kan man verkligen ”balansera den goda jorden”? När jordbruksmark hårdgörs för bebyggelse eller vägar kan den enligt Jordbruksverket i princip inte återtas till produktion och det kan ta mycket lång tid (nu pratar vi i skalan 1000 år) för jordlager att nybildas. Så det är mer eller mindre en irreversibel process som görs. Är ni intresserade att läsa mer om den här frågan kan jag tipsa er att läsa vidare på t.ex. Jordbruksverket eller på bloggen Hållbar stad.
Det blir verkligen uppenbart att planering är fylld av intressekonflikter och det kan inte vara helt lätt att väga de här intressena mot varandra. Därtill har ju kommunena planmonopol och därmed utrymme att styra den här utvecklingen i väldigt hög grad, vilket oftast nog är till en stor fördel men också gör det svårare att ur ett nationellt perspektiv påverka frågor som exempelvis exploatering av jordbruksmark. Men vem hade trott att det här med stadsplanering skulle vara enkelt?
Men nu vill jag inte lämna er här med någon dystopisk bild av stadsutvecklingen i området, det finns självklart en del som kan ifrågasättas men också många intressanta projekt som sker inom ramen för stadsutvecklingen, projekten Xplorion och kvarteret ”Den goda jorden” är några av dem! Ett annat var Kojskogen, en lövskog som planterats för 15 år sidan i anslutning till området och som använts för att jobba med placemaking, d.v.s. att få människor att skapa sig en relation till området innan stadsdelen kommit till. Här ser ni några exempel på kreationer som byggts av människor med hjälp av grenar från pil.
Nu ska jag nog inte fylla den här bloggen med mer text för idag, men vi hörs snart igen!