Första advent har passerat, och helgen har tillbringats med att fira födelsedag med släkt och vänner – så härligt! Dessutom är det full julstämning nu vart man än går – konsumtionshetsen kan jag vara utan (och sådana ohållbara event som fredagens Black Friday bidrar ju verkligen inte i rätt riktning) men det är mysigt när det börjar bli mörkt och städerna lyses upp med julbelysning och doften av brända mandlar sprids över kvarteren.
Att vi passerat första advent innebär också att studierna börjar dra ihop sig inför jul, deadlines av paper och hemtenta både innan och efter jul. Ingen rast, ingen ro – fast man kan ju disponera sin tid väldigt fritt till skillnad från när man jobbar, vilket är en lyx jag verkligen uppskattar efter att ha jobbat ett tag.
Just nu håller vi på för fullt att försöka utforska ekonomisk hållbarhet, vad är det egentligen?
I torsdags fick vi en introduktion till några aspekter av ekonomisk hållbarhet och hade även besök av en svensk gästföreläsare från ett australiensiskt universitet som forskar på klimatfrågan och företagande. Föreläsaren har även gett ut en bok på temat. Han lämnade oss nog med en minst sagt pessimistisk syn på möjligheten att lösa klimatfrågan, särskilt ur ett företagsperspektiv. Jag tror inte på att man skapar förändring genom att sprida hopplöshet men han lyfte fram tänkvärda perspektiv, och framförallt att vi har en alldeles för stor övertro på hur stor skillnad företagen kan göra i klimatfrågan. Intressant med tanke på att jag på Fores seminarium som jag besökte för ett par veckor sen fick höra hur företagen lovordades som de nya miljöhjältarna!
Igår hade vi en föreläsning på SLU med en gästföreläsare från Göteborgs universitet som diskuterade olika aspekter och skillnader mellan miljöekonomi och ekologisk ekonomi och vad de olika teorierna egentligen grundar sig på. Det blev diskussioner om hur ekonomin kan frikopplas från tillväxt och om varför så många ekonomer egentligen älskar tillväxt?