Under min lilla viloperiod hemma i Småland har jag hunnit med det obligatoriska besöket på kafé Tre Århundraden i Berga. Ett gammalt stationssamhälle med drygt 800 personer i tätorten. Kaféet ligger mitt i samhället, vid en korsning. Inga direkta vyer, ingen pittoresk sjö. Ändå är det alltid fullbelamrat av folk här. I det höga vitrinskåpet har de traditionella småkakor upplagda på småfat och framme vid kassan trängs alla pajerna som de är kända för. Det känns som när Pippi går in i godisaffären.
Jag förundras över att det är möjligt. De har aldrig satt ut någon reklam och konceptet har varit desamma i över 15 år. Samhället sjuder inte direkt av ett levande näringsliv annars, så vad beror framgången på? Det är inte som Fäviken, där själva platsen och vägen dit ingår i upplevelsen. Räcker kombon av fikatrend (verkar aldrig upphöra), entreprenörsanda, kapitalkraft, socialt kapital och närhet till andra orter för att projekt som det här ska gå i land? Eller är det något väsentligt som saknas i den algoritmen?
