Efter att ha läst på programmet i tre år blir man hemmablind. Landsbygdsperspektivet, allt det som i regel inte räknas in i diskussionen om städer, har gjutits in i en. Den värmande solen är underbar, samtidigt är man kallt medveten om att skördarna riskerar gå åt fanders. När någon suckar att juridiska biblioteket ligger lite avsides, höjer man ett ögonbryn. När man läser tidningen har det krassa ordvalet i samband med landsbygd (påfallande ofta ”levande”, ”bidrag” etc.) blivit till något man suckar över.
Jag tror verkligen vi och vårt arbete behövs. Vi behöver införliva ett vidare perspektiv i samhället på så många olika plan. För allas skull.